Kändis pappa
En pojke i sonens klass har föräldrar som aldrig dyker upp på utflykter, en nanny var med vid inskolningen, han åker skoltransport, det i sig visar ju inget "oengagemang" men allt tillsammans har gjort att jag känt att gossens föräldrar har lite dåligt med intresse för sitt barn. När vi var på kalas hos en gosse i klassen blev den här pojken ditkörd och avlämnad medans alla andra föräldrar stannade kvar med sina barn (det är väl ändå kutym att göra när de är så små som 3-4 år?) Hursomhelst fick jag härom dagen veta att pappan till den här pojken är en "kändis", en tenor som turnerar runt hela världen. Detta förklarar naturligtvis föräldrarnas frånvaro (mamman är tydligen oxå opera sångerska) men jag ser på pojken och tycker på något sätt synd om honom. Han bor tydligen hos sin farmor och jag vet ju att barn alltid lyckas anpassa sig, men vad konstigt det måste kännas att ha föräldrar som man bara ser nån gång emellanåt, säkert inte ens en gång i månaden (nu vet jag ju inte, men jag spekulerar, allt jag läst om pappan går ut på hur upptagen han är och hur mycket han jobbar och reser). Blir föräldrarna som gäster? Tar det tid varje gång de kommer innan pojken (och hans syster) "tinar upp"? Och hur måste det inte kännas för föräldrarna? Jag hade visserligen en underbar helg i london förra året, det var skönt att leva "vuxenliv" ett tag men jag saknade ju barnen! Speciellt på morgonen fick jag nästan ont i hjärtat av att vara utan deras morgon mys. Lever den här mannen med den känslan varje dag eller blir man avtrubbad? Och för att vara lite rakt på sak, varför skaffar man barn när man inte har tid att finnas där för dem överhuvudtaget?
Kommentarer
Tina
Jag har satt mina barn till världen för en anledning, och när jag läser detta, får jag ont i magen, hjärtat och håller på att kräkas. För inte verkar de att ha det dåligt ställt så de måste vara ute och jobba som kändisar.. utan detta är något sjukt beteende att tänka på karriär före sin treåriga son, som helst av allt skulle vilja ha sin pappa med sig på en kompis kalas.. Blir arg och förbannad. Energibovar. dagens diss.
Pupa
jag håller med dig Tina, jag blir upprörd och ledsen. Tittar på den lilla pojken och tycker att det märks att hans föräldrar inte är närvarande. Kanske läser jag in för mycket, han kanske bara har sådan personlighet?
Trackback
