Idag var vi och provade gymnastik med sonen och det blev tyvärr ingen succe. Han blev "inkastad" i en grupp som kört i ett par veckor redan, plus att föräldrar inte fick komma med in och sonen är ju aldrig bekväm i grupp med andra barn som han inte känner. Först gick han med in och tittade storögt på de andra men sedan vände han sig mot mig i dörren och hade tårar i ögonen. Lilla gubben vad jag tyckte synd om honom, vi hade ju ändå tagit honom på denna aktivitet för att vi trodde han skulle tycka det var kul. Jag såg på honom att han väntade på ok från mig att komma till mig i dörren så jag vinkade honom till mig och vi satte oss utanför för att prata lite och han ville åka hem, inte stanna kvar så jag började ta på honom skorna men då kom en av ledarna ut och föreslog att jag skulle komma med in en sväng ändå. Sonen var fortfarande obekväm men vi gick och provade kullerbyttor på ett annat ställe i gymnastiksalen och han fick lite självförtroende och vågade faktiskt sedan vara med och hoppa på en språngbräda (eller vad det kan heta). Varken jag eller maken kände att det här var något som passade och jag kände mig extra grinig för att de förväntar sig att en 3 åring bara ska kunna bli avlämnad vid dörren och sedan vara bekväm och hänga med de andra barnen så det blir nog ingen mer gymnastik, iaf inte hos den gymnastik klubben. Vi letar vidare och ser om vi kan hitta någon form av aktivitet som han kan vara med på som inte är skolan.