.....att bo så långt från sina tidigare vänner. De flesta kan jag hålla kontakten med på msn, vi hörs nästan dagligen men en del känns det som vi bara glider längre och längre från varandra. Jag försöker ringa, försöker träffas när vi är i Sverige men ibland känns det som det bara är jag som försöker. Jag är inte säker på om de här vännerna förstår hur det hela känns för mig, gissar att de har så fullt upp med sitt och de sina där hemma och eftersom de har så många vänner att umgås med ändå glöms jag bort och hamnar jag längst ner på prio listan medans för mig de "gamla" vännerna är jätte viktiga och jag inte alls vill "släppa taget". När vi väl ses känns allt i princip som det brukar göra, förutom det där att man har missat 100 saker som hänt i varandras liv sedan sista man sågs eftersom man inte haft kontakt och det känns jätte trist. Nu finns ju ändå internet och det är billigt att ringa via Skype, jag har ju till och med ett svenskt nummer nu som man kan ringa och som kopplar till min Skype telefon så det är ju eg inga jätte kostnader att höras en gång i veckan iaf. Har svårt att tro att de här vännerna inte hör av sig till andra vänner emellanåt, varför kunde man inte göra det till mig? Just nu känns det som jag snart inte orkar jaga mer även om det känns jätte trist att vissa vänskaper ev kommer rinna ut i sanden.