Första skoldagen

Igår hade så sonen sin första skoldag. När vi kom var det fullt kaos, massa barn från både 2 och 3 års gruppen som sprang runt innan klockan slog 9. Sedan lugnade det ner sig, fast bara lite. Det var en full grupp på....säkert 20 barn som höll fullt. Dagen började med en liten bön (oväntat? knappast) sedan skulle halva gruppen göra lite "hantverk" medans andra halvan lekte med byggklossar och annat smått och gott. Sedan blev det min och sonens tur att klistra lite. Barnen fick ett papper med en frukt på och så fick de sätta på klister och sedan fylla upp med små tygbitar. Sonen tyckte det var jätte kul! Sedan blev det lite utelek och jag stannade inne för att se hur sonen klarade sig och det gick bra men han kom till dörren ett par gånger och ropade på mig. Sedan blev det lunch/snack dags. Jag hade bestämt mig att gå iväg en sväng efter maten så när de började leka lite igen pratade jag med fröknarna och hämtade sedan min väska. Hade tänkt förklara lugnt och redigt för sonen att jag skulle gå  iväg en sväng men snart komma tillbaka. Det  blev väl inte riktigt så eftersom sonen såg mig hämta väskan och började säga "bye bye" till fröknarna och trodde att han och jag skulle gå. Här kände jag hur tårarna skulle komma snart, men jag sa till sonen lite snabbt att han skulle stanna en stund och jag snart komma tillbaka och så fick jag gå fort. Han grät men Ms. T, huvud läraren tog hand om honom och jag fick vända ryggen till för att inte visa tårarna som kom. Gick ut till bilen och storgrät en liten sväng, insåg att jag måste gråta av mig så jag kunde komma tillbaka glad och nöjd lite senare. När jag hade gått skulle barnen äta födelsedags tårta eftersom 2 av barnen fyllde år och sedan gå ut och köra trehjulingar. När jag satt i bilen tänkte jag att jag skulle titta på dem på avstånd och se om sonen var nöjd och isf inte komma tillbaka förrän dagen var slut (en halvtimme senare) men barnen kom aldrig ut så jag gick tillbaka till klassrummet. Nu hade de däremot hunnit ut och sonen var nöjd och glad och var inte alls så glad att se mig som jag hade hoppats ;)  Han lekte en stund till innan dagen var slut och vi fick åka hem. Fröknarna gav lite information som jag fick ta med mig hem varav det ena var en liten dikt som jag fortfarande inte kan läsa utan att gråta! :O


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0