Förra veckan var jag alltså till specialist läkaren och han verkade ganska säker och sa att han trodde att jag har PBC, Primär Billär Cirros (med reservation för felstavning) som är en kronisk leverinflammation. Han fick det att låta som att det inte var något allvarligt utan att det var bra att vi isf hittat det så pass tidigt att jag inte hade "ont" av det än. Som både jag och maken förstog det hela var det "värsta" att jag skulle få klåda på kroppen. Han gnällde även över mitt kolestolvärde och sa att jag måste äta mindre fet mat och trodde att när de gjorde ett ultraljud skulle hitta att min lever var "fatty". Inte direkt smidig approach när man pratar med någon som fött barn för 7 månader sedan och faktiskt haft ambitionen att komma igång med motionen men varit konstant förkyld i ett par månader. Kände mig riktigt ledsen när jag gick därifrån. När jag sedan kom hem och läste om det hela grät jag hysteriskt, den första meningen jag hittade var "de flersta patienter har 10-15 friska år framför sig efter diagnosen". Snacka om kalldusch, tänk om jag bara kommer leva 10-15 år till och inte ens hinna se mina barn bli vuxna? Läste vidare att för många med PBC slutar det med levertransplanation i slutändan. Allt det här blev för mycket för mig just då och därför tog jag en blogg paus. Ibland, när jag lyckas låta bli att tänka på det, känns det ok men ibland blir jag hysteriskt ledsen och allt känns så himla hopplöst.

Igår var jag iaf på det där ultraljudet läkaren ville att jag skulle ta och hon hittade inget fel alls, ingen "fatty liver" och allt såg helt normalt ut. Jag fick intrycket att ul läkaren att hon inte trodde att han hade rätt i sin PBC diagnos. Vi väntade med ulet ändra fram till igår för att spec läkaren skulle vara på klinken då och kunna titta på resultaten direkt. Han skulle även ha fixat tid för oss att åka till sjukhuset för att lämna blodprov. När vi kom ner från ulet hade han redan gått! Ingen blodprovstid och ingen kommentar kring ulet. Snacka om besvikelse! Idag for vi därför till sjukhuset och in på makens systers avdeldnig och där tog de mina blodprover. Nu får vi se vad de visar....