När det gäller barnen så kan man väl säga att det går framåt, precis som det bör. Sonen säger fler och fler ord och har en vilja och en envishet som jag känner igen så väl. Han är verkligen lik mig på det sättet. Utomstående säger även att hanär lik mig till utseendet men jag känner väl inte riktigt så. Däremot tycker jag att han är jätte lik min kusin som tydligen är väldigt lik min bror så det är väl från min sida han fått sitt utseende, just nu iaf...tycker de ändras från dag till dag!

Dottern växer så det knakar, helt sanslöst vad fort det går. Hon växer i och ur kläder dagligen känns det som :) Hon ler verkligen jätte mycket och är oftast glad och nöjd. Just nu ligger hon på min mage och gnölar lite, blir hel sentimental när jag tänker på att detta är vår sista bebis, kommer aldrig mer hålla ett sånt här litet knytte (som är "mitt"), vara gravid med alla dess negativa (och några positiva) inslag, kommer aldrig mer vara med om miraklet att föda fram mitt barn....Trots detta kommer det inte bli aktuellt med fler barn. Har mått aldeles för dåligt under mina graviditeter, senast spenderade jag ju 3 månader där jag inte kom utanför dörren ens och det skulle ju aldrig funka med 2 små att underhålla! Ekonomiskt skulle det inte gå heller, privat skola kostar aldeles för mycket för att vi ska ha råd att betala för 3 barn. Naturligtvis kan saker förändras, förutsättningar bli annorlunda men just nu känns det absolut inte aktuellt med fler barn. Så innan någon frågar mig när det är dax för nästa ska ni veta att ni får vänta tills maken fått ytterligare en rejäl lönehöjning....åtminstone!