ibland önskar jag att man kunde stanna tiden, ta det lite lugnt och njuta av stunden. Av barnen just som de är under en kort period. Nu går ju inte det och istället springer tiden iväg, dottern blir 4 veckor på söndag, och det är fullt upp varje vaken sekund, ibland även när man sover :) Blir knappast något tid över att blogga, om båda barnen sover så gör vi det med, garanterat! Dottern är fortfarande en relativt lättskött liten flicka (fast allt är väl nästan bättre än sonen....) som växt rätt bra. Vägde 3880g i tisdags. Hon kanns med andra ord inte så där hysteriskt liten som hon gjorde när hon föddes. En del kläder i str 50 börjar bli små. Ibland ligger hon och plirar med sina små ögon och ser helt vaken ut, nästa sekund har hon somnat. Utan bråk och tjafs, det hände nog aldrig med sonen. Visst har hon sina skrik stunder men i princip bara när hon är hungrig eller behöver rapa. Annars verkar hon mest nöjd och det känns ju toppen bra så klart!

Mamman/mormorn är fortfarande här, hon åker på onsdag, tänk vad tiden går fort! Maken har börjat jobba och iom detta har jag fått känna på lite hur det kommer att bli i fortsättningen. Egentligen helt ok om det inte vore för pumpandet, men det får jag väl lösa på ett eller annat sätt. Skulle ju helst vilja ge henne bröstmjölk så länge som möjligt men hinner jag inte så hinner jag inte. Vi får se, men jag försöker förbereda mig mentalt så gott det går på att jag kanske måste börja med ersättning så att det känns lite bättre när den dagen väl kommer.

Maken, sonen och mamma är och badar, jag vill oxå!

Kompisen med familj är på Europa semester, jag vill oxå!

Alla svenska vänner som njuter av svensk sommar med cider, grillfester och mysiga ljusa kvällar, jag vill oxå!

5 arbetsdagar har man på sig att registrera och namnge sitt barn. På den 6e dagen kom vi oss äntligen iväg och allt verkade frid och fröjd även om det tog lite lång tid. Av intresse kan tilläggas att för att registrera barn måste man gå en trappa upp, naturligtvis utan hiss! Dagen efter ringde personen som maken pratat med och det visar sig att min svenska namnändring ju inte blivit gjord här än. Det är ju inte så konstigt eftersom jag bara ändrat ordning på namnen så hade jag inte brytt mig om att göra det, eller ens ta reda på hur det skulle gå till. Nu visar det sig dock att det inte är så enkelt att göra den här ändringen och att de tycker att mitt namn ska stå "fel" på dotterns födelsebevis eftersom hon inte måste registreras och min namnändring måste vi kontakta advokat och göra "in court". Va?! Man tror inte att det är sant. Vi har fått papper från skatteverket som visar att namnändring är gjord osv men det räcker inte, för att ändringen ska gillas här måste vi till court. Jag förstår knappt vad de menar, en namnändring som är gjord där jag är medborgare, som står i mitt pass osv godkänns inte här? Det låter för mig helt bisarrt...När vi pratade med dem till att börja med menade de även på att lagligt sett så kunde jag inte ens heta det jag gör! Sen förklarade de för maken vad för papper de vill se från den svenska sidan och de kom ju fort och smidigt redan igår MEN de vägrar alltså fortfarande att ändra det namn som är registrerat på vårat "bröllopsbevis". Även maken blev grinig, de hade ju sagt att det skulle lösa sig bara vi ordnade med rätt papper! Chefen på namnregistreringen kunde inte heller förstå hur vi kunnat göra en namnändring genom att bara fylla i ett papper, han tyckte det verkade oseriöst....Själv tycker jag det verkar mer oseriöst att det inte finns klara regler vad som gäller vi namnändring och liknande så att det måste krånglas på det här viset och advokat kopplas in. Nu ska maken träffa en advokat imorgon, vi har ju inte obegränsat med tid, dottern måste ju registreras så att vi kan få ut pass till henne och sedan registrera henne även som svensk medborgare. Vi har ju tänkt oss en sverige resa och visa upp prinsessan när makens jobb lugnar ner sig lite, vi vill ju knappast vänta på en namnändring. Hoppas vi får goda besked av advokaten imorgon så att vi kan släppa det här nån gång, just nu känns det iaf väldigt jobbigt och krångligt....

Kära nån vilken dag....det började väl redan igår, på väg hem från mässan började batteri lampan lysa på bilen. Hur skulle jag nu ta mig till sjukhuset? Vi lyckades ordna så jag kunde åka med svärfar när han åkte till jobbet. Maken och sonen fick därmed sova lite längre och skulle sedan hämta mig och se om bilen "lagat sig själv" över natten. Jag kom till sjukhuset och de hade inte ens öppnat för att börja lämna ut kö lapparna. *suck*. Tänkte att det skulle i vanlig ordning bli oreda när de väl började släppa in, men det gick över förväntan och ingen som kom efter mig fick kötur före. Döm om min förvåning sedan när jag fick nummer 4! Vid receptionen såg jag även att de verkar ha bytt system och ger åtminstone lite olika tider för kölapparna var uppdelade i högar med olika startnummer för kl 8, 8.30, 9 osv. Hann knappt sätta mig ner i stolen och öppna upp min medtagna Mama heller innan de började ropa upp namn. Dröjde inte länge efter det innan även jag blev kallad ner i korridoren utanför rum nr 7. Som vanligt blir det lite oreda utanför rummen, och en tjej som kom efter mig skulle in i rum 6 och blev inkallad före mig, men jag var inte långt efter. Är det framsteg man kan se?!? Kl 8.50 var jag sedan klar med mitt besök efter att ha träffat en trevlig och glad läkare som glatt informerade mig om alla saker jag hade att fråga om. Allt väl med magen och bebisen förresten, ifall nån undrar  :)

Tyvärr hade inte bilen blivit något bättre men eftersom den startade kom maken och hämtade mig, efter att ha kört hem oss (mig o sonen) började han sin letan efter någon som kunde fixa bilen. Vårt bärgningsbolag skulle kunna fixa den, skulle vara klar antingen idag eller imorgon. Skönt! När vi vaknade efter siestan skulle maken ringa dem och se hur det gått. Arg som ett bi kom han och meddelade att de inte ens börjat titta på bilen. Det som ska fixas är tydligen inte heller bara att byta utan det är nån del som ska till en elektriker som ska laga, knappast kommer de kunna ha bilen klar imorgon heller...gaaahhhh. Nu måste vi försöka hitta hyrbil. De från komunen skulle ha kommit och hämtat den gamla acn oxå och när maken ringde dem sa de bara att de var förbi men hittade inte rätt hus :o Man tror ju inte att det är sant.

Nu ska vi försöka ta en lugn kväll, jag och maken framför tvn kanske med en milkshake i handen, jag känner mig aldeles utmattad över allt som gått på tok idag. Men vem vet..kanske vill bebis titta ut inatt nu när vi inte har nån bil ;)