Skol bekymmer och kärleken till ett barn

Vet inte om jag nämnt det tidigare, men vi är mitt uppe i skol letande. Vi har varit och tittat på 4 privat skolor och hade så när bestämt oss när vi fick höra många dåliga saker om deras "senior school" och helt plötsligt var vi tillbaka i ruta ett. Det valet vi hade gjort skulle ha sparat oss lite pengar i avgifter men eftersom den inte ger bra förberedelse för slut proven har vi bestämt oss att betala mer så att vi kan veta att barnen får en bra grund att stå på. Vi har väl nästan bestämt oss för alternativ nr 3 på listan, vi ska tillbaka dit på tisdag och få se på skolan igen när det är elever där, vi såg den redan i september och det var fortfarande sommarlov. Att det blir skola nr 3 och inte nr 2 beror på att de ligger precis brevid varandra, på "landet" och de verkade ganska likvärdiga medans skola nr 2 kändes som en mer genomtänkt planlösning samt att de hade trevligare ute utrymmen. När vi sedan började jämföra de olika resultaten skolorna emellan visade det sig att skola nr 3 har bättre akademiska resultat och det är ju trots allt det man går i skolan för. Känns det bra på tisdag tror jag att vi kommer bestämma oss för den. Det ska bli skönt när det är avklarat, det är ett så viktigt beslut och jag har svårt att sluta tänka på hur vi ska kunna veta vad som blir bra och vart barnen kommer trivas. Jag hoppas dock, och tror att när vi tagit ett beslut kan jag "släppa" detta.

Igår hade jag sammandragningar i magen, väldigt obehagligt måste jag säga. Med sonen hade jag ju inga sådana tendenser förrän samma natt förlossningen satte igång men det brukar väl komma tidigare vid graviditet nr 2. Idag har jag dock klarat mig, men jag är nu helt säker på att jag har kännt bebis rumstrera om lite där inne. Kul! Idag har Julia namnsdag så om bebis där inne är en flicka har hon namnsdag idag. Är bebisen en pojke har vi ingen aning vad han ska heta ;)

Sonen är en helt underbar gosse och jag blir aldeles varm i hjärtat när jag ser på honom, eller ens tänker på honom. Underbart att man kan älska någon så mycket. Jag lider med de vänner jag har som är gravida just nu (har 2st) som bara komma kunna ta ut sina 3 månaders mamma ledighet och sen bli tvugna att gå tillbaka till jobbet. Vad jobbigt det kommer att vara för dem att lämna bort ett så litet barn.....vad mycket de kommer att missa i utvecklingen. Jag tror inte de förstår hur det kommer att kännas. Hur klyschigt det än låter kan man inte förstå hur man kommer känna för sitt eget barn. Man tror liksom att man vet hur man är kapabel att älska eftersom man älskar sin partner, men så kommer det där underverket ut....blandningen mellan en själv och den man har älskat högst på jorden och helt plötsligt finns där känslor man inte kan beskriva, känslor man aldrig kännt förut och inte vet var de kommer ifrån. Jag tittar på allt som sonen lärt sig under sina 15 levnads månader, tänk vad jobbigt det skulle vara mentalt om jag missat det första leendet, det första skrattet, första smakisen av mat, första gången han ställde sig upp, när han lyckades krypa eller de första stegen! Ok, jag erkänner, det skulle ha varit ok för mig att missa de här sakerna om det hade varit pappan som varit där just då men jag tycker att det är sådana saker som _vi_ som familj bör uppleva och njuta av tillsammans. Nu har ju dock inte pappan samma möjlighet att ta ut någon föräldra ledighet men han jobbar så olika tider och är faktiskt väldigt ofta hemma och är med oss ut på olika äventyr. Helt ärligt måste jag säga att vi är otroligt lyckligt lottade allihopa. Jag för att jag har så mycket stöd och hjälp av pappan, sonen för att han har en sådan underbar relation till sin far (jag ser dem tillsammans och kan bli tårögd över den kärlek och gemenskap jag ser....ok, ok, jag vet att jag är gravid och hormonerna far runt, men det är härligt att se oavsett) och pappan för att han får så mycket kvalitets tid med sin son. Det måste vara underbart för honom att veta att sonen är lika bekväm med honom som han (sonen) är med mig för jag kan ju se att han älskar den lilla gossen lika mycket som jag gör.

Snart kallar sängen, men först ska jag gräva lite reliker i Jewel Quest.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0