Nu äntligen är vi tillbaka hemma igen. Med laptop och allt! Vad hjälplös man blir utan sin lilla bärbara :)

Både jag och sonen tycker det är underbart att vara hemma, nära maken/pappan. Sista veckan innan vi kom hemåt gick sonen runt med ett foto på sin pappa och visade upp för alla som kom förbi, kramade och gosade med det. Sen vi kommit hem har han inte frivilligt lämnat sin pappas sida. Det känns underbart att han har sådan bra kontakt med sin pappa men å andra sidan har jag lite dåligt samvete för att jag "hållit" dem isär. Men visst, magsjuka kan man ju inte råda över....

Idag när vi packade upp resväskan (som förövrigt vägde hela 29kg) lyckades sonen spilla ut lite teblad på golvet. *tripp tripp* sprang han iväg och hämtade sopkvasten och försökte sopa upp. Uuurgulligt. Vädret var kasst idag så vi kom inte ut på förmiddagen, istället städade och plockade vi lite. Visserligen blev han uttråkad, men vad kan man göra? När det regnar så regnar det...fullkomligt öser ner!

Kom precis att tänka på en konversation jag hade med en vän till maken. Även hans fru är gravid, med deras första barn och han verkade tro att det är "enklare" att vara gravid andra gången eftersom "kroppen ju har gjort det en gång tidigare". Han vidare resonemang var att musklerna redan blivit utsträckta en gång osv. Jag försökte förklara för honom att det inte gör ont när musklerna sträcks ut och att kroppen redan gjort det en gång istället innebär att man får krämporna tidigare. Halsbränna, foglossning, rygg smärta osv. Plus att man ju andra gången inte bara har sig själv att tänka på och ta hänsyn till utan även ett barn, som ska gå i första hand.

Nu kallar sängen, det är en dag även imorgon :)