En vän påminde mig om problemet med "redback spiders" (en giftig spindel som finns i Dubai) och jag insåg att jag inte hade läst på ordentligt eftersom jag inte ens visste hur de ser ut och precis när vi pratat om det och jag kommer ner till toaletten nere hittar jag en spindel på golvet. Sprang upp och googlade för att hitta bild och den var svart med rött på ryggen och när jag kollade "min" såg jag inget rött plus att den såg mer ljusbrun ut så jag är relativt säker på att det inte vara en sån men jag vågade inte stampa på den utan hämtade en kartonbit att ha emellan när jag dödade den. Guuud så fånigt :) Nu hoppas jag slippa se några spindlar alls på länge...

men bara knappt....Det har varit het galet hur fort tiden har gått och hur trötta vi varit på kvällen. Det har varit så mycket med möbler och pappersarbete men nu tror jag vi kan fokusera på att få ordning i huset!

Här kommer en kort uppdatering. Flyget hit gick väl skapligt, sonen satt som klistrad vid filmerna medans dottern var lite rastlös och ville pilla på allt. Det tog hur lång tid som helst på flygplatsen så jag var tvungen att göra en ögon skanning för mitt visum och vårat sista baggage kom allra sist, långt efter de sista grejerna från vårat flyg hade kommit och jag hade helt gett upp hoppet. Klockan var efter 2 på morgonen (Dubai tid) innan vi var hemma och kunde krypa i säng.

Sedan dess har vi varit till IKEA 3 gånger, rundor till andra köpcentrum med för att vara säkra på att hitta "rätt" i möbel jungeln. Till slut köpte vi allt på IKEA och redan innan den leveransen kom hade vi fullt med kartongen i huset, nu är det överfullt med saker att packa upp och skruva ihop! Gardinerna kommer på måndag och så snart något rum är klart kommer bild.

Jag har även varit till sjukhuset för mitt HIV och lungröntgen (det är något man måste göra för att få visum) och om jag trodde att Maltas sjukhus var kaos kan jag säga att det var inget mot vad jag fick uppleva i tisdags! Det här stället var såååå fullt med folk att jag blev helt yr men jag hade tur, det fanns en egen kö för kvinnor och det var väldigt få såna så vi klarade faktiskt det vi skulle på en morgon och jag är jätte glad att det var en engångs grej så jag slipper tillbaka dit igen!

Nu är allt utom handbaggagen intryckta i bilen, det är förutom barnvagnen, en kartong med cykel, två resväskor, en bag av modell större (med hjul) och en bag av modell mindre. Barnen somnade i tid och nu hoppas jag allt går som det ska imorgon så vi äntligen får träffa maken/pappan.

Hej då sverige!

Imorgon åker vi! Det känns jätte skönt men jag känner mig fortfarande inte helt lugn eftersom det inte är färdigpackat och jag är inte heller helt säker att vi kommer få plats med allt i bilen :O Mamma jobbar och hon skulle försöka gå tidigare men de har så himla mycket patienter hela tiden så jag har svårt att tro att hon kommer komma iväg ens i tid! Fjärilarna i magen lär därför inte försvinna än på länge....

Om det blir dåligt med uppdateringar de närmaste dagarna är det för att vi har fullt upp, men jag återkommer så snart jag kan!

De två senaste dagarna har vi varit hos pappa, vi fick äntligen sova över där, det har barnen väntat på. Barnen har "hjälpt" honom i trädgården, vi har ätit god mat och jag har varit till frissan och fått ordning på håret innan flytten, skönt att slippa ut och leta ny frisör det första man gör. Pappa tog hand om nattningen av barnen och det var jätte skönt, första gången på två månader som jag "slapp" borsta tänderna och läsa. Mamma har verkligen hjälpt till mycket men just nattningen har har jag tagit hand om själv då hon alltid varit helt utpumpad när kvällen kommit. Nu har vi så sagt hej då till pappa, nu lär det dröja ett år till nästa gång då han inte planerat någon resa i vinter. Vi kommer sakna dig!

Skrev aldrig till dagiset och klagade, fick besked att sonens skoldag börjar 7.45 så även om dottern skulle få börja 7.30 skulle det inte funka. Det finns ingen lösning på skolproblemet förutom att samåka. Tur i oturen har vi ju kompisar med en pojke i sonens parallellklass och en flicka på dotterns dagis. Vi resonerade lite och jag tror vi löser det där tillsammans. Så fort barnen kommit in i rutinerna och jag får köra bil får vi helt enkelt turas om och det kan ju vara skönt det med!

Just nu känns det mesta hopplöst. Min förkylning släpper inte, har huvudvärk, barnen vaknade för tidigt och varit gnälliga och som grädden på moset krånglar det med dotterns dagis. Det är en kedja där dotterns nyöppnade dagis är det andra dagiset och när jag kontaktade dem i april/maj fick jag besked att samma tider och priser skulle gälla på det nya dagiset. Det skulle innebära att dottern skulle gå från 7.30 och det var ju perfekt eftersom jag då kunde lämna av henne och sedan köra sonen till sin skola då han börjar kl 8. Det stog även att barnen skulle få frukost, mellanmål och lunch. Nu får jag ikväll ett email där det står att barnen börjar kl 8 och att om man är där tidigare måste man vänta med sitt barn tills kl 8 då lärarna är redo för dem! Utöver detta står det att man kan anmäla sig till frukost om man är arbetande förälder eller barnen har lång resväg till dagiset. Här faller ju hela min planering och jag känner mig både upprörd och ledsen. Maken är ute och äter middag och jag får därmed ingen kontakt och jag vill inte skicka ett argt email innan jag diskuterat med honom och det gör mig ännu mer ledsen. Jag vet ju att det inte är rimligt att känna så, det är ju knappast hans fel men som jag sagt, tålamådet är på upphällningen och huvudvärken påverkar mer än jag önskar.

Regnet vräker ner och det är grått, vi blir inne idag men vad ska vi göra?

Min förkylning blir inte bättre, känns nästan som det rinner ännu mer i näsan igen och dotterns näsa börjar oxå bli täppt. Hur ska vi klara oss på flyget på lördag? Hinner vi bli friska? Huskurer någon?

Idag känner jag mig helt hjärndöd och galet utmattad. Antar att mitt tålamod är helt på upphällningen efter så lång tid som "single parent" nu när jag ser ett slut på det hela. Ska försöka mig på en tidig kväll efter att ha tagit ett fotbad och filat lite på fötterna (gäller ju att få dem i ordning till Dubai och sandalväder) men först Moreaus med mera.

när vi kommer till Dubai är att få krypa ner i sängen mellan mina små godingar. Det ska jag göra nu och njuta så länge det varar!

Idag när vi pratade om Dubai och sonens oro berättade jag för honom att han kommer att känna sig hemma i Dubai, och vilket fint rum han kommer få när vi sätter upp de pirat dekorationerna han valt ut och hans fina säng från Malta. Sen la jag till att vi nog snart måste köpa en ny, större säng till honom för han växer nog snart ur den. Lite senare frågade han mig vart mormor ska sova när hon kommer till Dubai för att hälsa på? Jag svarade att vi nog ska köpa en likadan dag bädd/bäddsoffa som vi hade på Malta. Då svarade han att vi kan köpa en dubbelsäng till honom istället så kan mormor sova med honom. Ibland är han så omtänksam att jag får ont hjärtat....

Om en vecka ska vi väl packa det sista och pussla in grejerna i bilen. Jag får fjärilar i magen när jag tänker på att jag snart får vara tillsammans med maken igen. Härligt!

Sonen däremot är ett annat kapitel...idag frågade jag barnen om de ser fram emot att flytta till Dubai och han skakade sorgset på huvudet. Lilla gubben. Som vuxen kan jag ju resonera och förstå att han snart kommer känna att Dubai är hemma men så funkar det nog inte för honom. Han vet ju bara att han lämnat det han sett som sitt hem i hela sitt liv och har ingen aning om att han kommer få bo i ett fint hus, gå i en bra skola, träffa nya kompisar och även kunna träffa dem på playdates. Det spelar ingen roll om jag berättar detta för honom för han förstår nog inte innebörden ändå. Sen undrar jag i mitt stilla sinne varför han inte pratar med mig om sin oro, varför säger han bara något när jag frågar honom rakt ut? Är det för att han inte vågar/vill prata med mig om det eller är det för att det kanske inte är ett så stort problem att han bär det med sig hela tiden utan bara tänker på det när jag frågar? Jag tror och hoppas på det sistnämda för om han inte ville/vågade prata med mig skulle han väl inte ens berätta när jag frågar? Och som maken sa, barnen verkar ju leva dag för dag så han tänker nog inte på det med flytten dagligen.

Sonen kan verkligen inte uppföra sig just nu men jag måste säga att jag nog förväntat mig det här. Samma sak hände förra året mot slutet av vår semester i Sverige. Jag tror han saknar sin pappa jätte mycket men kan inte hitta uttryck för det och så slutar det med att han bara gnäller och gnäller. Samtidigt vet han inte vad han kan förvänta sig att Dubai och jag tror att det oroar honom en del även om han inte vill prata om det. Det händer stora saker i hans liv och det är väl egentligen inte förvånande att han reagerar men det ger mig ändå en galen huvudvärk dagligen!

Idag var vi till socken biblioteket igen och som jag skrev tidigare i inlägget "Dimmigt" ligger det i min gamla skola. Den här gången hade jag barnen med mig som gärna ville se hur min gamla skola ser ut och biblotikarien, en glad och trevlig äldre dam, förstog att jag hade gått i skolan där och sa att det var ok för oss att gå in i själva skoldelen. Snacka om att det förändrats! Barnen tyckte det var häftigt och väldigt annorlunda mot de maltesiska skolorna och jag tyckte oxå det var häftigt att komma in och titta. Vi träffade en lärarinna som vi pratade lite med och efter lite funderande kom vi på att hon började på skolan när jag gick där och då slog det mig att det nog var min brors gamla fröken. Det bekräftade hon när jag sa hans nanm och då visste hon vad jag hette! :O 20 år senare, det är banne mig inte dåligt!

Ett stort grattis och bravo till maken som idag fick 100% och 99% på sina tentor i Toulouse. Både jag och barnen är så stolta över dig!

Igår bakade mamma kanelbullar med barnen samtidigt som jag började ett nytt stickprojekt och försökte kurera min förkylning. Bullarna blev nog goda, stickningen var urtråkigt och kureringen gick det inte så bra med....Idag känns det inte bättre heller men jag får väl vara glad att det kom nu och inte precis i samband med avresan

Igår fick jag verkligen en trip down memory lane när vi var upp och röjde lite på mammas vind. Jag hittade sååå många saker från min barndom, leksaker, böcker, kläder och dagböcker. En del gick rakt i soptunnan och andra för barnen att leka med. Det känns verkligen jätte bra att se barnen leka med sådant jag lminns och som jag gillade att leka med som barn.

Trots att barnen driver mig till vansinne ibland är de ju ändå oftast härliga och goa. Glömde nämna när dottern var med mig i provhytten i Falun och glatt kommenterade mina olika outfits:

"Vad fin du är mamma" och "Min mamma är en prinsessa"

Kan inte säga att jag kände mig speciellt fin eller som en prinsessa men det är ju självklart kul att någon tycker det :)

Hösten är verkligen här nu, det känns i luften. Trots att vi hade en solig och varm dag är det ändå stor skillnad mot en solig sommardag. En kär vän kom över och gick promenad på förmiddagen och eftermiddagen ägnade jag åt att gräva upp en hallonbuske och lite ogräs i mammas gräsmatta där växthuset stog tidigare. Jag hade tänkt få till en liten "bädd" där jag ska plantera de smultronplantor jag fick av pappa och kanske fixa så mamma kan ha lite örter där med. Det var tufft jobb, rötter tilll förbannelse men jag fick till det till slut. Imorgon ska jag försöka få till plankor för att dela av och sedan plantera det som ska vara däri.

Efter allmän önskan tog vi igår bussen från mammas lilla by till den lite större orten för att gå på biblioteket. Barnen har tjatat om att få åka buss och jag kan inte låta bli att peka ut skillnader mellan svenska buss systemet och det maltesiska....

¤ Bussen bromsade lugnt in och stannade utan gnissel
¤ Busschauffören hälsade glatt när barnen hejade
¤ Busschauffören började inte köra innan vi satt oss till rätta!
¤ Busschauffören rökte inte och skrålade inte skum musik ur högtalarna
¤ Bussen hade säkerhetsbälten

och sist men inte minst

¤ Vi var helt ensamma på bussen

Idag har vi haft en riktig tråkdag, det har regnat från morgon till kväll. Vädret gör mig trött och lite nere, tänker mkt på maken och längtar. Nu är det bara 2½ vecka kvar tills vi åker till Dubai och jag ser fram emot det hela mer och mer. Jag vet att jag skrivit om det här förut men ju närmare vi kommer avresedagen ju mer tid tar det upp av mina tankar, så get used to it :)

Shop til you drop, eller i mitt fall, shop til you dont fit anymore in your suitcases :)

Igår var mamma ledig och vi åkte på shopping, från kl 9.30 till 18! :O Helt galet och imponerande att barnen orkar med :)

Vi började på Ö&B där vi skulle kolla deras utbud av delar till Brio järnvägen, sedan vidare till Barnens Hus, Biltema och så åt vi lunch på Kupolen innan vi for vidare till Falundär jag skulle in på Clas Ohlson för att skaffa en ny ryggsäck men sen hann vi in på många andra affärer innan vi styrde kosan mot City Gross, det blev både mitt och mammas första besök där och där blev vi kvar länge, det fanns så mkt att se på ju :)

Igår hade vi en toppdag. Underbart varmt höstväder hos pappa. Barnen "gjorde höst" i trädgården med pappa och hans sambo och jag kunde läsa i lugn och ro. Pappas grannes dotter kom över en sväng och sedan följde dottern med dit. Det var hennes första ensambesök hos lekkamrat och hade gått bra men hon kom tillbaka rätt snabbt då hon sagt att "nu vill jag tillbaka till min mamma" :)

Sonens "sjukdom" då? Det var nog bara en förkylning som låg på lur, han är himla täppt i näsan och lite extra kinkig men jag får ju så klart hålla extra koll.

Sonen kände sig inte kry nu på kvällen. Han hade spelat lite på Bolibompa medan jag fixade kvällsmaten och när han kom och skulle äta gnällde han, inget var gott, han ville bara ligga ner och frös sedan. Ingen feber men han fick ändå alvedon då jag såg på honom att han inte mådde bra. Nu sitter jag här och funderar på de där fästingarna jag tog bort igår och oroar mig lite men det står "inkubationstid 4-6 dagar" så det är ju för tidigt att ha något med det att göra så jag har bestämt mig att vänta tills imorgon innan jag ringer sjukvårdsupplysningen och ser hur han känner sig när han vaknar.

Bara för att vi har gått in i september och vi åker om 20 dagar ska jag gå och sukta så här galet mycket och längta tills vi får åka? 20 dagar är ju mycket! Fast samtidigt när jag tänker på saken får jag nästan lite panik över att vi "snart" ska åka. Tiden har ändå gått så hima fort fram tills nu och det känns som vi inte har fått gjort allt jag önskade göra.....Snacka om kluven :)

När sonen kom hem igår fick han hoppa in i duschen och jag hittade då två fästingar på honom! :O Vidrigt och hemskt. Spenderade sedan kvällen på att läsa om fästingar, TBE och Borrelia. Endast vissa riskzoner finns i Sverige och omnämnt på endast ett ställe står "sydost om Borlänge" och det är ju där vi är! Nu bär ju inte alla fästingar på virus så riskerna är ändå inte stora om jag tänker noga men det hjälper ju inte. Men jag läste även att barn under 7 normalt klarar sig lindrigare ifall de blir sjuka. Jag funderar nu om vi skulle satsa på vaccin nästa år, med all den här oron känns det nästan värt det. Nu ska jag gå runt i en månad och vara orolig liksom...

Igår hade sonen en dag tillsammans med sin morfar. Pappa kom och hämtade honom redan före kl 9 och kom hem igen 16.30. Då hade de hunnit med att plocka svamp, ätit lunch med min faster, plockat lingon, tvättat och städat pappas bil och handlat lite. När de skulle köpa en glass på slutet hade sonen konstaterat att det inte var rättvist att han fick glass men inte hans syster så han sa åt pappa att de måste köpa glass även till dottern....min lilla omtänksamma gosse <3

Satte mig precis en stund, vi har gjort äppelmos hela morgonen. Mammas frys är nu överfull igen! Den som vill får gärna komma hit och ta lite :)

Uppdaterar inlägget med lite bilder senare, nu ska jag läsa lite mer i Tyskungen

I lekrummet på Malta har vi haft jätte snygga "wallies" men de är lite dyra så när jag har sökt runt lite på ebay hittade jag billigare versioner. Eftersom barnen nu har valt att de ska sova i egna rum fick de bestämma varsin design till sina egna rum. Sonen valde pirater och dottern ett prinsess slott. Vet inte riktigt hur det blev så där könsindelat men jag har iaf aldrig försökt styra någon av dem i någon riktning (möjligtvis lite åt andra håller isf, försökt visa sonen "flicksaker" och dottern "pojksaker") Tyvärr funkar det inte att spara bilderna på min dator så jag kan inte visa upp dem...än iaf :)

Just nu saknar jag maken extra mycket. Tänk att få sitta och mysa tillsammans på soffan efter en lång dag...Jag önskar att vi kunde vara där han är men han sa att de har jätte mkt att plugga där i Toulouse och det gör att jag känner att det var bra att vi bestämde att inte åka dit. Viktigast är att han kan fokusera på uppgiften och sen får vi mötas upp i Dubai. Killen som han blivit ihop parad med har lite panik då hans föräldrar kom ikväll och hans fru och barn i helgen och samtidigt känner han att han måste plugga och lära sig allt det nya. Skönt att maken slipper känna så!

Ikväll har jag varit och simmat 1km för första gången på flera år. Gissa om det känns i kroppen? och ännu värre lär det vara imorgon....Det var en man där och simmade med en enda stor simfot och han lämnade jätte vågor och vid ett tillfälle fick jag värsta kallsupen, det svartnade för mig och jag fick ta mig in mot kanten och pusta ut. Kanske berodde på att jag flåsade och hjärnan fick lite lite syre redan innan och när jag sen slutade andas ett tag blev det blackout?

Även om jag förstår att svenskarna tycker det är lite småjobbigt att hösten kommer tycker jag det är jätte mysigt att vakna upp med dimma så man knappt ser ut ur fönstret och det känns så pass kyligt att man vill ta strumpor på sig.

När jag var in på biblioteket hade de inte nästa bok i raden av Läckberg deckare hade de inte rätt bok inne men bybiblioteket hade den så jag bestämde mig att åka dit och låna istället. Biblioteket ligger numer i min gamla skola och det kändes verkligen underligt att vara tillbaka där. Vilka minnen....

Jag oxå ut dotterns nya skor från Brandos, ett par rosa Kavat Sandhamn. Kanske liiite stora i storleken än men hon växer ju i dem :) Eftersom de är rosa fick de godkännt av dottern oxå :D På väg tillbaka till bilen råkade jag se en av mina gamla klasskamrater från lekis ända upp till 9an faktiskt ute och gå med barnvagn och jag visste inte ens att han fått barn! Hursomhelst saktade jag in lite på stegen för att slippa prata med honom, efter att han tog bort mig som vän på Facebook känner jag inte att jag hade någon lust att kallprata direkt. Har hört från andra håll att han är lite "småskum" oxå så det lockade inte....

Idag får vi se vad dagen bjuder, mamma är ledig. Kanske lite mer äppelmos?