Det är i det närmaste omöjligt att få tag på vaniljsocker här nere. Tidigare har maken köpt på Malta men när han var där förra månaden fanns det inget där heller. Sedan dess har han letat i England, på olika ställen men inte heller hittat. Jag har letat på engelska matkedje hemsidor och amazon utan lycka. Jag tänkte att det måste ju gå att göra själv och vaniljstång är riktigt billigt här. Jag googlar ofta på både svenska och engelska när det gäller recept och jämför och gör ofta en blandning. Hittade ett Jamie Oliver recept som var lika på båda språken. Gjorde halva receptet precis som Alma Mater gjort (2 kilo vaniljsocker är lite mycket!) och jag är verkligen nöjd med resultatet så här långt, hoppas det smakar bra också!

 

VANILJSOCKER

 

1 kg strösocker

4 vaniljstänger

 

Till det här receptet behöver man en matberedare. Lägg vaniljstängerna i matberedaren, kör med metallbladet, skrapa sidorna och kör igen.

Tillsätt sockret och kör i 2 minuter. Sila blandningen, lägg tillbaka eventuella klumpar i matberedaren och kör igen. (Man kan upprepa den här proceduren flera gånger om man vill ha riktigt finns socker.)

Resultatet blir en lite askgrå blandning – det kallar jag för riktigt vaniljsocker!

 

Förvara i en lufttät burk. Det räcker i evigheter.

Den ändringen jag ska göra till nästa gång är att inte försöka mixa allt på en gång. Jag har ingen matberedare utan en mixer som sitter på en bakmaskin och detta innebar att den inte kunde hantera så mycket socker utan bara det längst ner blev mixat. Jag fick istället hälla upp allt i en skål och mixa lite åt gången. Sedan blandade jag allt innan jag hällde upp det i glasburken. Jag ska även ha med lite socker när jag mixar vaniljstången, det blev mycket små små vaniljbitar i hela skålen och runt kniven och det var svårt att ta tillvara på all vanilj. Jag tror att lite socker med samtidigt skulle hjälpa. 

 

Dottern sjunger i skolkören och tycker det är jätte kul. Snart börjar Dubai Literature Festival och skolkören ska vara med och sjunga i öppnings cermonin. Självklart vill hon vara med och trots att det är sent på kvällen (19.30) har vi bestämt att det är ok som en engångsföreteelse. Det är dresscode till det här och barnen ska ha på sig typiska emiratiska kläder. Pojkarna ska ha dish dash (de vita "klänningarna") och flickorna färgglada klänningar med guld huvudbonader. Dessa klänningar hittas till bästa pris i Naif, i det gamla Dubai där gatorna är trånga och det är folk precis överallt (guld och krydd marknaderna ligger ungefär där också). Jag såg inte fram emot att behöva åka dit i helgen, utan maken, då det alltid är extra mycket folk på helgerna och parkeringar är lika sällsynta som is i öknen. Som tur var lyckades vi ta oss iväg i fredags, efter makens sim och jag och dottern fick in och leta kläder medans maken och sonen körde runt runt. Vi fick tag på det vi skulle och dottern är mäkta nöjd med sitt val. Själv skulle jag önskat att hon valt en mer färgglad klänning men samtidigt får man ju välja sina strider och den här gången var det ju inte så himla noga.

 

 

Men gudars vilken vecka det har varit. Maken har förberett sig för sina simulator pass och i samma veva kom mars schemat ut. Vilken överraskning vi fick när han hade fått en flygning de dagar han tidigare hade fått semester! Maken spenderade dyrbar tid som han hade behövt till att förbereda simmen till att försöka lösa detta. Vi skulle ju åka till Malta en vecka och sedan dela på oss då han åker hem och jag och barnen åker till Sverige. Allt blev helt plötsligt upp och ner och jag fick ångest över att bli ställd i en situation där jag skulle bli den som bestämde om barnen skulle få träffa farmor och farfar eller inte. Det är så himla tufft, jag har ju verkligen ingen lust att spendera tid på Malta utan mannen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på, det är säkert en kombiation av många småsaker. Hursomhelst löste det sig skapligt, han fick tillbaka semestern men de la in en så kallad "available day" dagen innan semestern (istället för den schemalagda lediga dagen) och vi skulle försöka åka en eller två dagar innan hans semester. Schema läggarna fick det att låta som ett misstag och sa att bara hon på semester avdelningen hör av sig tar vi bort den. Maken emailade henne igen men inget hände. Nu är det ju helg här och han är nu på väg till London så det får vänta tills på måndag. I värsta fall åker jag och barnen tidigare och så får han komma själv men vi får se hur det går.

Jag är ju jätte glad över att vara hemmafru/heltidsmamma och många gånger har jag tänkt "vilken tur jag har som inte har den där stressen som många verkar känna i Sverige över jobb och förskola" men jag inser att det nog är lika mycket pusslande ändå. Kanske inte på samma sätt men det räcker att en liten liten förändring i barnens aktiviteter så är det "kört". Det finns inget spelrum i deras scheman. Sonen har blivit uppflyttad ännu en grupp i sin simning och nu vill de att han simmar tre gånger i veckan istället för två. Han simmar ju även en gång i veckan med skolans simlag och jag är inte säker på om man som 9 åring ska behöva göra en sån "satsning" på en enda sport. Den nya gruppen kostar mer men vi behöver inte betala något extra den här terminen så vi provar tre gånger i veckan terminen ut och ser vad sonen tycker och känner och så kan vi avgöra om vi ska betala för två eller tre gånger i veckan nästa termin (den som börjar efter påsk). Men det största "problemet" som uppflyttningen innebär är ändå att han nu inte kan simma på de tider han simmat, och jag räknat med, i aktivitets pusslet. Vojne, vojne vad jag provat flytta olika aktiviter för att få till det och till slut löste det sig. Ända tills jag imorse insåg att det inte alls löst sig just nästa vecka eftersom sonen tackat ja till en simgala med skolan på måndag (den dagen han ska simma numer) så nu får vi inte till tre dagar den här veckan ändå! Bara att börja pussla igen för att försöka få till det och det löser sig genom att han får skippa att simma med skollaget på onsdag så att han kan simma med simklubben. Onsdagar är även dotterns simdag men inte på samma ställe så maken och jag får helt enkelt hänga vid olika pooler. Pust!

Ibland kan inte livet vara bättre än så här!

 

Den här veckan har varit lite av hell week för mig. Maken har varit på långflygning till Houston och vi har haft kvällaktiviteter varje kväll. Det innebär att vi kommer hem efter det som är våran normala middagstid och jag måste på rekordtid fixa kvällsmat, hjälpa dottern tvätta håret, packa upp skoväskor, fixa morgondagens lunchlådor, förhöra stavningsläxor och lyssna på dotterns läsläxa. Det är stressigt att få till allt och nu är jag helt slut efter 4 såna kvällar. För att spä på det hela är det idag Askonsdag och alla, vad som känns som, miljoner (indiska) katoliker här i Dubai bara måste gå på mässa. Kyrkan ligger tyvärr granne med barnens skola och imorse missade jag kettlebells för det var totalt kaos utanför skolan. En liten bit på 150 meter tog oss 25 minuter! Det var inte mycket bättre i eftermiddags när vi skulle hem för trots att mässan börjat för 15-25 minuter sedan vällde det in folk. Och minst hälften av de som kom skulle gå över vägen där jag behövde köra. Två gånger (!!) då man måste åka bort och göra en u-sväng och sedan passera samma väg igen. Helt galet! Inom mig svor jag högt och önskade i hemlighet att det inte var så fritt att utöva andra religioner ;) Tack och lov kom maken hem ikväll (men självklart EFTER jag nattat barnen) så nu får han köra till skolan imorgon. Efter helgen har vi också halvterminslov och vi ska åka till Al Aqah och bara ta det lugnt och njuta på våran absoluta favoritplats här i UAE.

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Sonen hade slagit på grillen åt mig när vi kom hem från simningen ikväll och när jag kom dit för att lägga på min köttbit upptäckte jag att gasen aldrig tagit eld så det var massa gas i grillen. Jag öppnade locket för att vädra ut men när jag slog på blev det ändå en explosion. BANG sa det och jag blev rätt chockad. Väl inne upptäckte jag sedan att jag bränt håren på ena armen....undrar hur det gick med håret på huvudet tänkte jag och gick genast och kollade i spegeln. Självklart hade en del av håret på ena sidan blivit svett och aldeles "knorrligt". Äh men vad fan då! Min frisörska är ju en upptagen kvinna och kunde såklart inte komma och fixa situationen imorgon så nu ger jag mig ut på djupt vatten och provar en annan (rekomenderad) frissa. Vi får väl se hur det hela går!

I tisdags var det alltså dags för terränglöpnings staffetten. Puman var i sitt esse på väg till skolan, uppspelt och glad. Radiokanalen vi lyssnar på har "schoolrun shoutout" där de under ett par minuter läser upp hälsningar till olika barn (och vuxna) på väg till skolan. Jag hade skickat en en hälsning till puman och de andra löparna från DESS och det kom med! Gissa om hon var nöjd? Dottern fick åka buss till tävlningen tillsammans med de andra barnen som skulle springa och jag och maken hämtade upp sonen och åkte dit för att titta på. Själva eventet var det mest oorganiserade jag varit med om. En hel hoper skolor (och därmed en hel skrälldus med vuxna) och det fanns i princip ingenstans att stå där man kunde se löparna. När puman sprang kunde vi knappt se om det var hon eller inte. Hon sprang jätte fint och tog in många placeringar men tyvärr hade hon en tjej som avslutade för sitt lag som inte var lika pepp och med fighting spirit som vissa andra och hon gick i princip hela sitt varv, "jag är trött", så laget kom sist. Det viktiga var dock att dottern hade en kul upplevelse och att hon kände sig nöjd med sin insats och det gjorde hon!