Bara en liten rad att vi faktiskt lever. Fullt upp med playdates, efter skol aktiviteter och ärenden. Ikväll tar jag ett "Fairly Legal" maraton medans maken spelar tennis.

Det svenska paret som var här och grillade i förra veckan fick idag (äntligen!) deras lilla son. Inget namn än så vitt jag vet men jag hoppas på lite kontakt och uppdateringar när det lugnar ner sig för dem. Hursomhelst, grattis E, J och T!

Idag har det varit fullt upp, på förmiddagen tog jag med min kanadensiska kompis till svenska hårsalongen och hon blev sååå nöjd. Jätte kul att JAG kunde vara till hjälp för en gångsskull, hon har svarat på så många frågor i samband med våran flytt. På eftermiddagen var vi till tandläkaren för "initial check up" för att tandvårdsförsäkringen ska gälla. Dottern hetsade upp sig och grät hysteriskt för hon var "rädd" för tandläkaren. Efter halva bilresan dit lugnade hon ner sig och väl framme fick vi träffa en jätte trevlig irländsk tandläkare som först kollade sonens tänder, sedan dottern och sist mina. Barnen har alla sina 20 tänder och sonen hade en liiite lös tand (precis som jag upptäkte häromdagen). Tandläkaren tyckte de var fina och hade inget att anmärka på (urskönt att få bekräftelse på att det man gör är bra/rätt). Inga fel på mina heller och tandläkaren klämde in en koll på maken med när han hade lite tid över. För att "fira" att vi alla hade bra tänder åkte vi till den svenska pizzerian Verona där barnen och maken åt kebabpizza och jag kebabtallrik. Det var såå gott och kändes som man var på vilken svensk pizzeria som helst. Pizza bagaren blev lite kär i dottern och la på extra ost för hennes skull och bjöd på lite pommes till pizzan :) När vi åkte därifrån frågade sonen om vi kunde åka tillbaka dit igen och äta....Kul att det inte bara var jag som var nöjd!

Svägerskans mamma orkade inte kämpa mer och dog igår. Jag hoppas nu att svägerskan hinner börja bearbeta sorgen så att hon kan njuta av sin lilla bebis som nog kommer snart. Vila i frid R!

Glada nyheter! En svensk kompis ska hyra vårat hus på Malta. Hon och hennes två barn och det känns så himla kul. Självklart blir det gött för oss att få in hyra varje månad till våra amorteringar men jag måste säga (och det här kommer låta jätte töntigt) att jag är glad att vårat hus kommer att uppskattas igen. Det förtjänar en glad familj som fyller upp det med skratt (och tjafs). Jag är också glad för min kompis eftersom jag vet hur bra vi trivdes i vårt hus. Jag tror ni kommer få det kanonbra och du förtjänar att börja om från början!

Efter gravidetet och viktökning har jag nu gett upp hoppet om att nånsin bli smal nog för min vigselring igen. När jag provade den går den inte ens över knogen och benstorleken påverkas väl knappast av vikten gav jag upp och maken tog den till "vår" guldsmed som ökade storleken. Inatt kom han hem med den och äntligen kan jag ha min allra finaste och underbaraste ring igen efter närmare 6 år utan den. Det känns som jag blivit gift igen :)

Här är bild på min vigsel och förlovningsring precis innan vi gifte oss, förlovningsringen har jag inte bestämt om jag ska göra något åt storleksmässigt än.

Maken har bara haft sk layovers den här månaden, dvs han åker och sover borta. Trots att hans layovers är kortare än på de större flygplanstyperna är det ändå rätt ovant och jobbigt när han är borta så mycket. Idag åkte han till Malta igen. Tyvärr inte till något glatt Malta....Igår när han pratade med sina föräldrar hördes det på hans mamma att hon inte var på topp och det visade sig att makens svägerskas mamma ligger på intensiven. Hon har någon "sjukdom" som gör att hon förlorar medvetandet ibland och igår hade hennes man hittat henne på golvet och hjärtat hade stannat! Man vet inte hur länge eller om hon nånsin kommer vakna igen! Mitt i allt detta håller makens bror och hans fru på att förbereda för barnet som är beräknat om 5 dagar och svägerskans bror ska gifta sig om en månad. Det kan inte vara lätt och jag tänker på dem och hoppas att hon klarar sig utan bestående men....

Barnen har fått böcker att öva skrivning i. Sonen skriver bokstäver och stavar, dottern övar på att hålla pennan och "styra rätt". De älskar sina böcker och leker gärna med sina böcker.

Sonens klass hade skolutflykt till Akvariet i söndags och maken följde med. De hade haft mkt trevligt och maken tyckte det hade gått bra, barnen han hade ansvar för uppförde sig väl. Under tiden var jag på SWEA coffee morning med en väninna, vilket liv va? ;) Skämt åsido, R tyckte det var kul att kunna vara med på något och A tyckte såklart det var jätte kul att hans pappa var med istället för mamma som ändå hjälper till i klassen varje vecka.

Hela klassen i tunneln



Visst ser det lite mysigt ut?

Pumans hårspännen samlas i en fin IKEA burk och häromdagen kom hon och såg ut så här....

När jag plockade ut dem räknade jag till 11 spännen och två klämmor!

Äppelmoset tog slut häromdagen och dottern har tjatat om nytt (hon vill ha till havregrynsgröt) och igår fick jag äntligen köpt. Så här glad var hon över sitt nya äppelmos imorse :)

Jaha, då var man ett år äldre igen. Tiden bara rusar iväg! Födelsedagen skulle inte direkt firas då maken skulle jobba och behövde sova precis efter extra tidig middag och tur var väl det då jag blev akut magsjuk när vi var ute på shopping center på dagen. Jag mådde urkasst! Som tur var visade det sig vara en snabbis, två timmar senare behövde jag inte spriga på toa mer även om jag inte kände mig direkt stabil i magen. Vi tänkte fira på fredag istället. Maken är ledig och barnen har skolhelg, det blir mysigt men jag har ännu inte bestämt mig vad det ska bli för tårta eller ens mat!

Full rulle är det....idag coffee morning hos en av sonens klasskompisar, har bara precis hunnit hem och ätit lunch, slängt ihop badgrejer och ska nu iväg och hämta dottern, vidare till DESS för att hämta sonen och samtidigt hjälpa dottern byta om till badkläder för att skynda oss hem till hennes simlektion. Maken är i Manchester, pga försening hann han inte vila innan han ska ut och shoppa lite (sånt som missades förra gången och något som ska bytas). Födelsedagsuppdatering kommer troligtvis under kvällen.

Idag spelade Del Piero sin sista liga match för Juventus.....efter 19 år trogen bianconere. Inte helt oväntat blev det ett känslosamt farväl, tårar på många håll och även i vår tv soffa (fast det var faktiskt endast maken som klarade att låta bli). Jag kan inte annat än känna glädje och tacksamhet att maken fick "träffa" sin stora idol i vintras och har nu ett foto av dem tillsammans som minne, det är han verkligen värd. Trots att jag inte själv är så intresserad av fotboll, speciellt inte italiensk fotboll kan jag inte annat än imponeras av mannen som ALLA verkar tycka om. Gentleman ut fingerspetsarna, trogen sin klubb i med och motgång och verkligen står med fötterna på jorden.

I natt åkte maken till Manchester och någon gång under natten ringde hem telefonen och först tänkte jag att maken inte vaknat för sin flygning, eller missat att gå ut till taxin och att de därför försökte få kontakt. Eftersom jag hade båda barnen klistrade mot mig i sängen lät jag telefonen ringa (och den ringde inte så länge) men nyfikenheten tog överhanden och jag kollade vad klockan var. 3.20, 20 minuter efter att makens flyg skulle lyfta och jag fick värsta oroskänslan imagen, tänkte att hans plan kraschat och Emirates försökte kontakta mig. Nu, när det är dag och jag kan tänka klart kan jag ju se många argument till att det var lite överdrivet att tro något sådant men där, mitt inatten kunde jag inte släppa tanken så till slut fick jag gå upp och kolla datorn om det fanns några nyheter om att ett plan försvunnit/krashat. Till slut kunde jag slappna av och somna om men det är banne mig inte trevligt när det ringer mitt i natten!

Nu har maken landat i Manchester, med världens shoppinglista, detaljerat från Next och Boots men oxå lite smågrejer som han måste leta efter (böcker, hårspännen osv).

Den här veckan har varit full av playdates för barnen. I onsdags kom sonens klasskompis och hans syster och alla 4 barnen lekte jätte bra tillsammans. Härligt! Igår var J här med sina barn och elkte och bakade, de är så härliga. Deras lilla gosse varken kryper eller går men är såååå sugen. Jagade efter de större barnen i sin gåstol och när man håller honom är han hal som en tvål (eller ål!) så jag ska numer kalla honom Mr. Soap. Precis när vi skulle äta kvällsmat kom en av dotterns klasskompisar och knackade på dörren. Vi blev mäkta förvånade och visste inte riktigt vad vi skulle göra men maken gick ner till deras hus och mamman trodde att dottern var hos en annan kompis och lekte så maken gick hem och hämtade kompisen då mamman satt och ammade deras nyfödda bebis. Nu på morgonen ringde dörren överraskande och där stog samma tjej igen, den här gången med sin pappa som frågade om hon kunde leka en liten stund, självklart inga problem för oss så nu leker tjejerna medans sonen övar på att skriva. Livet är bra härligt ibland :)

I höst ska ju dottern börja i "stora skolan" med sonen och hon är eld och lågor över detta, frågar dagligen när hon ska få börja på DESS. Vi är jätte nöjda med skolan men jag har kanske ibland känt att sonens fröken är lite....distansierad kanske. Hon är jätte duktig på att lära ut men jag kan känna att hon kanske saknar lite hjärtlighet. Eftersom dottern kommer vara en av de yngre i hennes årskurs tror jag att hon behöver lite hjärtlighet och känsla så ett tag tänkte jag prova att önska fröken till dottern då det känns som våra kompisars sons fröken skulle passa jätte bra till dottern men så pratade jag med en annan mamma när hon var här på playdate och hon sa att hjälpfröken är ju så gullig och rar och väger upp allt det som Mrs. M kanske saknar i hjärtlighet och jag kände att hon nog hade rätt och la undan mina tankar på att önska fröken (man vill ju inte framstå som en "jobbig" förälder). En av mammorna som var här på fika idag är klass representant och hon hade hört att det ska bli lite omorganisation i "reception årskursen" och därmed kan vi inte alls veta att Mrs. M kommer ha samma lärar assistent som hon har nu och helt plötsligt känner jag att en Mrs. M utan Mrs. F inte alls skulle passa dottern så nu måste jag ta ett beslut om jag ska kontakta skolan för att önska en fröken och ett alternativ). Klassrepresentanten sa att hon tror att det är vanligt att folk lämnar önskemål och att skolan har det i åtanke så jag tror att jag ändå måste prova att göra ett önskemål. Jag kommer ju kunna ångra att jag inte försökte men knappast ångra mig om hon får någon av fröknarna jag kommer önska då jag vet att det är två väldigt gulliga personer. Jag ska diskutera detta med maken och se vad han känner och försöka få iväg ett email så snart som möjligt innan klasserna är satta inför hösten. Vi borde närsomhelst få kallelse till informationsmöte (förra året fick vi nog kallelse i mitten/slutet på maj för möte i mitten på juni och då fick vi även veta vilken klass och fröken barnen skulle få.

Idag hade jag tre mammor (och två systrar) från sonens klass över på lite fika. Hembakta bullar och muffins blev stor succe. Det blev trevligt och mkt snack och nu sitter jag här med många funderingar inför dotterns skolstart nästa år men det blir ett helt annat inlägg....

Efter att ha borstat tänderna och därmed stängt sovrumsdörren skulle maken ner och hämta något. Han hoppade högt för detta var vad han hittade!

I måndags, på Valborg, var vi till Svenska kyrkan och "firade". De tände en liten eld, kören sjöng några sånger, det fanns korv med bröd och fiskdamm! Det var en trevlig men ack så svettig kväll som för barnensskull började kl 17 och slutade kl 19.

Några av de svenskar som samlats vid elden

Barnen väntar på sin tur i fiskedammen

Nöjd gosse har fått napp

Ännu nöjdare puma