Idag har vi haft stora städ dagen. Plockat och grejat och tvättat golven. Grillat och ätit på taket och nu är jag jätte trött i hela kroppen. Blir tidig kväll idag.

Mamma har hittat flygbiljetter till henne och kompisen till London resan så snart finns det ingen återvändo ;)

Har beställt en studsmatta till barnen att ha på taket, så som dom hoppar i sängar och soffor tror jag att det blir kanonbra. Den kommer från England, tänk att det ska vara så svårt att få tag på grejer på Malta ibland!

Igår var jag med sonen på skolutflykt, vi fick "leka" med lera och göra olika skålar och annat. En mycket lyckad utflykt där barnen hade riktigt kul. Det hela avslutades med fika i en park och sedan en kort stund i lekparken i närheten.

Imorgon ska vi köpa födelsedagspresent till svärmor, vi gjorde en spaning igår men det var inte klart om svägerskan ville vara med eller inte. Helt oväntat ville hon inte det, trots att presenten vi tänkte köpa har blivit "godkänd" av svärfar som konstaterat att hon behöver ett nytt smyckesskrin ("hon har ett litet men det väller över och är ingen ordning, hon skulle säkerligen uppskatta ett"). Istället kommer väl svägerskan med nåt skräp som vanligt....

Igår ville sonen åka med sin pappa och titta på fotboll, detta trots kommentarer som "I dont like football" lite nu och då. 3 matcher kvar och om "makens" lag vinner två av dem tar dom hem ligan. Spännande, spännande ;) Detta var sonens andra fotbollsmatch (första var matchen mellan sverige och malta i höstas) och sonen undrade hela tiden var "de gula och blå är" och sjöng "stå upp, vi är gul och blå". Underbart! <3

Från och med nu ska jag sluta jaga folk (mest en viss person i fråga), ska inte vara den som försöker få kontakt på msn utan framgång. Ska inte fråga när det blir malta besök osv osv. Enough is enough

Minns inte om jag skrev att jag skulle få en ny medicin senast jag var till läkaren (det här var ju dagen innan sverige resan så jag kanske missade att nämna det), någon sorts syra (gall syra kanske) som skulle kunna hjälpa när inte kortisonet verkar göra någon nytta. Efter lååååångt köande på olika ställen fick jag ut piller för en månad och rådet att be mitt apotek (pharmacy of your choice, ett system där man numer kan få ut sina mediciner på vilket apotek som helst och slipper köa på sjukhuset) att ta hem den nya medicinen så att jag skulle få den direkt när jag kom tillbaka från Sverige.

Morgonen efter vi kom tillbaka (torsdag) gick jag till mitt apotek, och där sa apotekaren att hon skulle ge mig receptet tillbaka :O Innan medicinen stog på mitt "gula kort" (som visar att jag har rätt till gratis medicin) kunde de inget göra. Kortet hade kommit dagen före men det hjälpte inte, hon skulle inte hinna få medicinen innan mina 30 dagar var ute. Bara att gå tillbaka till sjukhuset igen.

Fredag morgon skulle nya blodprov lämnas in (mamma fick ta dom här hemma) och maken fick åka och köa på sjukhus apoteket igen. Efter mer än 2 timmar i kö fick han beskedet att de inte kan ge någon medicin, något "permit" måste komma ut först och det var inte klart än. När maken ringde och berättade detta bröt jag ihop, vad skulle vi göra nu? Min medicin finns inte att köpa i vanliga apotek så vi kunde inte köpa den i väntan på mitt permit, apoteket fick bara ge 30 dagars förbrukning i väntan på godkännandet av nån nämnd. Helt vansinnigt system! Som sagt, först bröt jag ihop, sen blev jag galen. Ringde runt på olika ställen för att till slut få beskedet att A) min "ansökan" hade legat på sjukhuset i en hel månad och kommit till "nämnden" bara ett par dagar innan men att jag troligtvis skulle få besked i slutet på nästa vecka och B) jag kunde köpa min medicin på sjukhus apoteket så länge. Medicinen var dyr och jag hade piller att klara mig över helgen så jag och maken beslutade att vi skulle invänta blodprovs resultaten innan vi köpte någon medicin för att om proverna inte visade bättre än förut kontakta läkaren igen och se om han ville att jag skulle fortsätta med den nya medicinen eller inte.

På eftermiddagen ringde vi makens syster för att få blodprovs resultaten och två av tre levervärden var hux flux nere på normala värden!!!!! Det ena visserligen precis på den högsta gränsen, men ändå. Hopplösheten byttes ut till total lycka. Ett år efter diagnosen kanske jag äntligen började bli bättre? Jag hade medicin till tisdag så vi bestämde att vi skulle åka och köpa på onsdagen (så vi kunde vänta så länge som möjligt innan vi betalade) men måndag lunchtid ringde de från Pharmacy of your choice och ville få förklarat för sig hur min dosering skulle vara eftersom mitt permit var klart och de skulle skicka piller till "mitt" apotek. Tänk att man ska behöva klaga och jaga på människor för att något ska hända i det här landet. Medicinen skulle dock inte komma till mitt apotek förrän om en vecka så jag sa att vi åker till sjukhuset ändå, jag måste fortsätta ta den.

Tisdag morgon åkte maken och köade, igen! Den här gången fick han dock vänta i "special kön" eftersom han varit där på fredagen och blivit nekad medicin så det tog "bara" en timme. Han fick för 3 månader så nu ska väl förhoppningsvis allt vara klart till nästa gång. En sån massa drama och panik i onödan men det allra viktigaste kvarstår ju, mina levervärden har äntligen gått ner!

....mamma och mormor alltså. Jag och sonen körde dom precis till flygplatsen. Det kommer bli jätte tomt för barnen som spenderat den senaste månaden med mormor, i sverige och här. Jag hade nästan glömt hur bra mormor är med barn, jag och alla kusinerna är ju "stora" nu. Vad hon har lekt låssas saker med sonen! Underbart att se.

Idag har vi haft fullt upp och imorgon blir det inte bättre. Vi ska till pappa på förmiddagen, lunch där, hem och fixa mat så vi kan äta när mamma hämtat mormor, kvällsmat, natta barn och sen packa klart. Det verkar som jag kommer ta 15.15 flyget till Frankfurt men jag ska ringa SAS personal resor för att kolla hur läget ser ut på den flygningen.

Nu har vi bokat London hotell, åker 20e november och blir borta i 3 nätter. Guuuuud vad jag längtar redan :D

Sonen fick prova att åka längdskidor för första gången i sitt liv. Det gick väl rätt bra, mest tack vare att han för en gångs skull kunde skratta när det inte gick bra och inte blev arg och grinig.

Här kommer bildbevisen

 

 

Det blev påskäggs letande även hos mormor....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är den här Sverige vistelsen snart slut. Det har gått relativt bra med barnen ändå, det märks att de blir större och större. Visst har vi alla saknat maken/pappan, och sonen även klasskamraterna men vi har ju har ju haft så kul! Nu är det bara 4 hela dagar kvar och sen är det dax att resa igen.

I helgen är mamma äntligen ledig så om jag hinner kommer det några bilder snart nog.

Nu har vi varit i Sverige i mer än en vecka. Det är fullt upp kan man säga....väldigt lite tid vid datorn, mamma har jobbat mycket och jag kan ju inte begära att hon tar samma ansvar för barnen som maken gör. Laddade upp en massa nya bilder på flickr idag. Sitter vid fel dator och kan inte ladda upp här, den som är intresserad får följa länken och kika där http://www.flickr.com/photos/10692228@N04/

Jag återkommer när och om jag har tid.

Glad påsk!