Idag har vi tagit det första farvälet, av pappa/morfar. Sonen var förtvivlad och grät och grät, snyftade och frågade varför vi inte kan bo i Sverige, och att Malta är så tråkigt. Dottern hänger på, hon gör ju allt som hennes bror gör, och piper "hejdåååå moooorfaaar". Stackars mina små barn. Ingen av dem ville sova hos mormor inatt heller, inatt ville de ha mamma mys båda två tydligen.

Detta sverige besök lider mot sitt slut nu. På onsdag bär det av och om jag ska vara ärlig längtar jag faktiskt hem nu. Längtar till mitt eget hem, egna rutiner, träning, och maken förståss! Sonen däremot vill inte åka hem och dottern längtar efter pappa.

Imorgon ska vi till pappa en sista gång och sen har vi måndag och tisdag med mamma. Vi åker hem via frankfurt och det gör även maken! Vi tar ett tidigt flyg trots att vårt Malta flyg går på kvällen eftersom maken kommer strax efter 11, på det viset kan vi umgås lite i Frankfurt och det kommer göra gott för barnen som ju ska tillbaka till skolan på torsdag morgon direkt.

Sonen behöver ny bilstol, för framåtvänt åkande, till nästa gång vi kommer till Sverige. Den här gången får det gå även fast det är väldigt trångt (Saab som ska vara familjebil har ändå väldigt dåligt med plats för bilbarnstol). Tänkte kolla lite för att förbereda mig på vilken sort och modell som skulle vara bra så jag kunde beställa eller be mamma köpa närmare inpå men så sålde babyland ut 2010 färgerna av Britax Kid Plus som verkar vara den mest köpa och bästa bilstolen just nu. När jag tänkte efter lite bestämde jag mig för att slå till, 2011 färgerna var inte alls lika fina.

Efter lite research på malta inser jag att vi inte hittar något som duger, inte ens för framåtvänt åkande! Åkte därför upp en annan dag och slog till på ännu en som jag kan ta med mig ner.

Kändes nog som de flesta priser gick till "rätt" personer men jag fattar inte att inte Sedin fick! Han skulle ju solklart haft manliga idrottare. Men vid närmare eftertanke kan jag nog tycka att det inte var helt fel att Alshammar fick Jerringpriset.

Kvällens höjdpunkt var ändå solklart Heidis hälsning till Björn Ferry att han ska bli pappa :D

....mentalt. Tomt utan maken, han är lite för långt borta.

Kolla in detta!

http://internationalliving.com/2011/01/07-ils-2011-quality-of-life-index-reveals-best-climate-in-the-world/

Dagarna passerar på ungefär samma sätt, vi leker, ute och inne så det finns inte något nytt att berätta men här kommer ytterligare några bilder.

Sitter och surfar på Kolmården, kom på idag att vi ju tänkte åka dit i sommar och inser ju att man måste vara ute i god tid för att boka boende. Kollar runt lite efter bästa deal. Inträdet är ju svindyrt så boenden som har paketpris verkar vara prisvärt. Någon som har några tips?

...sonen är numer än van resenär. När vi landade på Arlanda blev det en rejäl duns och sonen konstaterade att

Barnen kan inte få nog av snön. Idag, efter mer än en timme ute, med små kalla händer ville de ändå inte komma in, dottern storgrät. På eftermiddagen, när vi gick ut för andra gången gick vi till mammas granne (som oxå är dotter till en av mammas nära vänner) för att se om hennes pojkar ville med ut och leka. Hon har två söner som är ganska precis lika gamla som mina barn. De hade jätte tur och pappan kom hem med en skoter. De äldre barnen fick åka bob bakom medans de yngre fick åka med pappan på skotern. Det var en härlig dag och barnen somnade ovaggade ikväll :)

Vi hinner knappt äta frukost innan barnen vill ut och leka. Här var vi ute en sväng innan vi körde mormor till jobbet och sedan styrde kosan mot morfar där vi blev väl utfodrade, hann leka mer i snön, se på skidor och jag hann köra en sväng på motions cykeln. Lyckades hålla utmattade barn vakna i bilen hela vägen hem och sen blev det sängen direkt och kvällen avslutades på bästa sätt men härligt besök från barndomsvän.

Redan första dagen fick vi bege oss ut och leta rediga vinterskor till sonen men vi det gick så klart inte att låta bli att gå ut och leka en sväng i snön. Barnen var määääkta imponerade, vet inte hur många gånger jag har hört dem repetera "det är så mycket snö" :)

Resan upp gick oväntat bra, det måste ha varit meningen att vi skulle ta oss hela vägen för det flöt verkligen på. I Munchen fick vi vagnen vid planet så jag slapp gå genom hela flygplatsen med saktagående barn. Väskan kom ut som nr 3 och inga problem vid incheckningen. På Arlanda hade vår vagn redan kommit på special baggaget och när väl det vanliga baggaget kom var vår väska först! Vi hann alltså även med första tåget upp, helt perfekt.

Överlag skötte sig barnen jätte bra men mot slutet, på tåget, var det på upphällningen med tålamodet för oss alla tre. Det var underbart att få andas lite frisk luft och ännu härligare att se hur glada barnen var att få träffa mormor igen.

Trodde jag skulle uppdatera idag men icke, jag har roligare saker för mig. Om en liten stund kommer min allra goaste barndomsvän hit och dricker te och pratar lite strunt utan barn för en gångs skull. Hääärligt!


Update: Maken skickade sms från Brasilien, de hade iaf kommit över Atlanten hela. Nu får vi se när de kommer till rätta och vi kan pratas vid.