...får kroppen lida. Så är det här just nu....jag var iväg på mitt första kb pass på 2½ månad i söndags och förväntade mig riktig träningsvärk och smärta men det var faktiskt överkomligt. Igår, på mitt andra pass, tänkte jag att nu ska jag träna bort träningsvärken och i min iver tog jag nog i för mycket och nu har jag mer ont än jag någonsin kan påminna mig att jag haft. Inte ens en liten promenad imorse värmde upp musklerna utan jag har vaggat fram som en pingvin hela dagen. För att spä på jäkligheten har jag även lyckats tappa alla småsaker jag haft i handen, allt för att jag skulle tvingas böja mig ner. Jag har stönat och stånkat och barnen har gjort vad de kunnat för att hjälpa mig. Jag var till sjukgymnasten som föreslog att vi skulle tänka lite mindre på handleden idag och så fick jag mig lite massage på baksidan av låren. Tänk att det kan göra så ont men samtidigt vara helt gudomligt! Nu väntar jag in maken från sin London flygning och hoppas jag kan få lite mer massage, gärna med tigerbalsam, så att jag imorgon slipper halta runt med gästerna som anländer inatt!