Imorse, kl 5, kom dottern in till mig och viskade att hon hade ont "här" och pekade sig på bröstet. Jag sa åt henne att lägga sig hos mig och så myste vi lite innan hon frågade om hon fick gå tillbaka in till sig. Självklart sa jag och frågade om det känndes bättre. Ja sa hon och gav mig en kram och sen tänkte jag inte mer på det. På väg till kettlebells idag ringde skolsyster till mig, man får alltid hjärtat i halsgropen när det händer. Efter en halvtimme i skolan hade fröknarna tyckt att puman inte riktigt var sig själv och hon hade sagt att hon hade ont i bröstet så de hade tagit henne till skolsyster. Puman hade ingen feber men sköterskan ringde mig för att kolla om hon hade varit ok hemma och huruvida hon inte fått någon medicin innan skolan. Just då tänkte jag inte på det men så här i efterhand känner jag mig lite förnärmad, om inte puman mådde bra och jag hade gett henne medicin hade jag INTE skickat henne till skolan! Jag förklarade detta och sa även att dottern visserligen emellanåt klagat på ont i bröstet till och från de senaste veckorna men att det inte varit något som hållit i sig och att jag inte riktigt tagit henne på allvar då det alltid verka ha passerat (samma sak var det ju tidigare imorse). Puman är lite av en drama queen och kan hitta på olika saker för att få uppmärksamhet så det är svårt att avgöra när något är på allvar och inte. Oftast går hennes krämpor över fort.  Sköterskan menade att dottern inte behövde åka hem så jag bestämde att jag skulle skaffa tid hos läkare för att kolla upp det hela och om vi fick tid på förmiddagen skulle jag hämta henne tidigt. Vi fick läkartid 13.40 så hon stannar hela skoldagen eftersom det är torsdag och kort dag och sköterskan sa att det inte var några problem så nu får vi väl se om läkaren hittar något fel på henne....