Igår, precis när jag hade börjat brygga min tekopp lyckades jag på något sätt välta koppen och fick allt det varma över mina ben. Jag vet inte riktigt hur det gick till eftersom jag inte på något sätt märkte att jag nuddade koppen men jag skulle tro att det måste varit kjolen som tog i skaftet på tekulan som stog däri. Oavsett hur det hände så gjorde det satans ont och det värsta var nog att jag hade tights under kjolen så värmen stannade mot kroppen längre än det hade gjort om jag inte haft tights. Eftersom vi hade besök tog jag inte hand om det som jag kanske borde ha, plus att nu när jag läst i efterhand om vatten brännskador var jag inte helt up to date på det senaste men jag provade allt; vatten, kylbalsam, Aloe Vera, salvor, kylklampar och värktabletter. Men inget hjälpte. Jo kylklamarna hjälpte under den tid jag höll dem på plats, så fort jag tog bort dem brände det så jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. 5 timmar senare gjorde det fortfarande lika ont och jag insåg att jag aldrig skulle kunna sova med smärtan så vi bestämde oss för att åka till sjukhuset. Barnen sov så vi ringde våran hemhjälp och undrade om det var ok att han kom över och stannade med barnen. Han och hans fru kom direkt och innan vi åkte kom han och pratade mig mig och sa "Dont worry about the kids, we will take care of them", det kändes bra på något sätt. Inte för att jag oroade mig men det var omtänksamt av honom att försöka lugna mig på det enda sättet han kunde. Efter 2 timmar på akuten kunde vi åka hem igen, med något brännskadeomslag fullt med gojs som antibiotika, smärtstillande och kylande på bened. Vi fick även med oss grejer att byta med samt recept på två olika salvor att köra med vid bytena. När vi kom hem hittade vi barnen, N och hans fru sovandes på soffan. Barnen hade tydligen vaknat och undrat var vi var och han la barnen på soffan för att kunna sitta hos dem. Trots att  sonen berättade att han trodde det var en mardröm när han vaknade och bara hittade N hemma måste jag säga att jag är glad att det funkade. Glad att de kunde somna om utan att blio hysteriska fast vi inte var där, det är bra att veta att det finns en lösning ifall det skulle behövas igen nu när vi inte har någon släkt att ringa. Jag kan förstå att han trodde det var en mardröm när han inte hittade oss någonstans men jag tror inte han menar att det var en mardröm att bli lämnad med N, då hade han ju aldrig lagt sig till rätta i soffan och somnat om på stört. Jag lyckades sova hela natten (det som var kvar av den) men ibland bränner det till i benet. Hoppas det läker fort!