Resan går nog till historien som en av de värsta hittils. Det började bra, vi kom med på flyget från Malta, landade i tid i Munchen men vid incheckningen där vägrar de godta våra biljetter! Trots samarbetsavtal olika flygbolag emellan vägrade de godta en biljett som stog skriven på SAS men även valid på andra ZED carriers (dvs Luftahansa). Till saken hör att SAS inte hade några flyg från Munchen till Arlanda och att en bekräftad biljett hade kostat oss 525 Eur per person.  Jag ringde chefen på AirMaltas personal resor som försökte övertala tyskarna att godta biljetten (hel meningslöst då de redan försökt allt de kunde för att hjälpa mig) medans jag bara ville veta VAD vi kunde göra åt situationen. Till slut löste det sig genom att AirMalta fixade en e-ticket och vi kom med ett flyg 2 timmar senare men jag lovar jag hade kunnat lägga mig på golvet och bara skrika. Barnen var trötta men ovilliga att vila så sista resan blev inte jätte rolig. Lufthansa hävdade även att planet var så fullt att vi inte kunde få platser brevid varandra så vi satt runt gången, barnen brevid varandra och jag bakom. Två äldre par hade tryckt sig in innanför barnen och trots att de hörde mig prata till barnen erbjöd sig inte något par att dela på sig så vi kunde sitta tillsammans. Hur tänker man då egentligen? Vill man sitta brevid ett "ensamt" 3 eller 4 årigt barn? Skulle man inte hellre dela på sig för en 2 timmars resa? Hursomhelst löste det sig då de två unga tjejerna som satte sig brevid mig raskt erbjöd sig att byta plats med barnen när de upptäkte hur läget var. Tusen tack till dem!

Väl på flygplatsen hämtade pappa och vi åkte hemåt, vi reste från lägenheten i Qawra kl 6.45 och kom hem till mamma kl 21....låååång resa!