Igår blev det skoletar dagen, jag "behövde" skor till klänningen, den är blå/grå så jag ville ha grå skor till. I affären föreslog dom silver men jag avskyr silver och guldskor så jag vägrade. Efter att ha besökt två sko affärer utan resultat kom jag på vart vi behövde åka, i Paola finns största sko affären i kedjan "shoe mark" och det är från den kedjan som jag köpt alla mina andra "bröllops skor", billiga och bra när de sällan kommer till användning. Här hittade jag rätt, det belv ett par skor i högre klack än jag tänkte mig (har så svårt för klackar) och lite mer silvriga än jag tänkt mig men jag blev nöjd.

Efter lunch tog vi siesta allihopa då vi hade tänkt åka och lämna bröllopspresenten på kvällen (maltesisk sed säger att man åker hem till brudparets föräldrar på utsatta dagar, får en drink, lämnar presenten och får en fånig souvenir). Sen åkte vi till sliema, jag skulle hitta en bh med genomskinlig baksida och maken tog barnen till lekpark. Hemma igen körde jag mitt gympa pass, middag och sen bar det av till kusinen. Svärmor hade tänkt åka dit som idag (fredag) men maken hade hört att hon ville vara där när vi skulle dit och minsann, dök dom inte upp? Suck! När snacksen kom fram fanns det jordnötter och inte kunde svärmor hålla tyst, hon sa åt mig/oss att se till att barnen inte åt några. Vad faaaaan?!?!?! Kan hon inte låta oss ta hand om sånt själva? Är det konstigt att man känner att hon inte tycker att man duger om hon inte ens tror att jag kan avgöra vad som är ok för barnen att äta? Jag blir så blixtrande arg när hon fäller de där kommentarerna och igår svarade jag nog lite bitskt att "de äter jordnötter hemma, de kan faktiskt hantera det". Gaaaahhhhh

Kvällen avslutades mysigt med makens bror och tjej som kom över för att se på fotboll (brodern) och prata (tjejen).