Idag när jag var och hämtade sonen från dagis sa fröken följande:

"He deserves a medal"
"Why" undrar jag så klart.
"He is such a good boy, he always eats his food and take his time doing so and he is so well behaved, you have done a really good job you and your husband".

Gissa hur mycket man växte då eller? Det har säkert dels med att göra att sonen inte har vant sig helt med den nya miljön men ändå, man får väl lapa åt sig de komplimanger man får eller hur? Känns extra bra eftersom det kom från fröken som jobbar med barn och "vet" hur man "ska" göra.