Nu kommer ett inlägg som svenskar nog inte kommer förstå men jag måste ändå lätta mitt hjärta och få ner det på pränt. Det verkar inte som jag nämnt de senaste städeske problemen. Den som läst i bloggen kanske minns att det varit en massa strul det senaste året för att hitta någon som kunde komma de tider vi önskade, och som det gick att lita på. Vi hittade ju till slut en städerska som jobbat i flera år hos en kompis och trivdes bra med henne. Vi "vågade" lämna nyckeln ute så hon kunde komma in själv på morgonen om ingen var hemma och plockade inte undan värdesaker som datorer och surfplattor. Allt var toppen ända tills i början på november när hon hux flux inte dök upp när hon skulle. Jag smsade henne och då visade det sig att hon fått sparken pga att hon vägrade flytta in i företagets bostäder. Hon hade jobbat för dem i flera år och fått ett litet bostadsbidrag och bott tillsammans med sin man men nu ville företaget alltså ha henne i deras bostäder annars fick hon åka hem. Suck tänkte jag, det är bara att börja leta någon ny städerska men hade inte riktigt tid att lära känna någon ny eftersom vi hade en massa besök inplanerade så det fick vänta. Någon vecka senare hördes städerskan av och sa att hon skulle komma tillbaka i början på januari och jobba för ett annat företag och undrade om vi ville att hon skulle komma och städa hos oss. Vilken räddning tänkte jag och tackade självklart ja. Vid nyår smsade jag sedan gott nytt år och undrade om hon visste när hon skulle komma tillbaka och vi hade lite kontakt fram och tillbaka. Jag fick numret till den nya arbetsgivaren och de sa att hon nog skulle komma runt den 15e. Skönt tänkte jag, äntligen slipper jag ha hand om hela städningen själv. 13e hörde jag av mig till städerskan igen, utan svar, inte ens levererat. Det här är skumt tänkte jag och hörde av mig till arbetsgivaren som talar om att städerskan inte kommer komma tillbaka för hon är gravid, i 6e månaden. Äh men vad faaaan tänker jag! Här har jag gått och skjutit upp att hitta en ny städerska, dels för min, men också för hennes skull (städerskorna får ingen lön om de inte har jobb så de måste aktivt leta hus att städa i) och så har hon vetat att hon är gravid och inte kommer tillbaka?! Jag vet inte vad jag ska tro, ljuger arbetsgivaren? Men vilken anledning har de att göra det? Jag känner mig sviken och lurad, hon fick det att låta som att vi var toppen klienter och hon hade tänkt komma hit och säga hej då innan hon åkte från Dubai. Varför ljög hon för mig i flera veckor? Såna här historier repeteras hela tiden, städerskor som ljuger om än det ena, än det andra. Vad ska man göra? Jag antar att det bästa är att inte involvera sig i deras liv överhuvudtaget och bara se dem som en anställd.

Vilken härlig klassiker Nikkaloukta soppa är och vad lätt den är att glömma i mat reportoaren. Ikväll har vi haft våra nya zealänska grannar här och ätit just denna underbara och mättande rätt. Efterråt bjöd jag på chocolate chip cookies. Alltihopa fick tummen upp. De här grannarna är så underbart lättsamma och roliga. Man får skratta mest hela tiden.

 

Innan de kom över var vi till Mushrif park där maken och barnen åkte rollerblades och på vägen hem sprang vi in på Mirdif City Centre för lite snabb shopping också. Jag letar nattlinne och hade hoppats på att jag skulle hitta något på H&M men tyvärr ingen lycka där. Inte heller fick jag köpt någon märkmaskin (label maker). Bara leta vidare....

...måste jag ta tag i det här igen! Jag har saknat att få ner min tankar och funderingar på pränt men har ändå inte riktigt känt att energin har räckt till allt. Under jullovet var det så klart fullt upp men nu är vi tillbaka i skolrutinerna och barnen har slutat åka skolbuss och nu kör vi dem. Jag tror inte att jag ger mig på att uppdatera det vi gjort under lovet (men kanske dyker det upp några bilder vid senare tillfälle) utan tar det här som en nystart.

 

Idag är det riktigt grått och ruggigt. Temperaturen ligger fortsatt under 20 grader på morgonen och det har regnat. Jätte mysigt för den som bävar inför det vi får leva med om bara ett par månader. Jag har varit "duktigt" och har både tränat men också städat hela huset (vi väntar fortfarade på att våran städerska ska komma tillbaka!). Nu har jag en liten paus medans maken är på gymmet och hämtar barnen innan jag ska ta med dottern till hennes simlektion. Hon har fått byta grupp och simmar inte längre med "learn to swim" utan med "squad". Det innebär mer konditions simning och inte bara teknik och hon simmar nu 2 gånger i veckan. Hon är jätte stolt och kämpar som en hjälte, det är ju alltid svårt att komma nerifrån upp till en ny nivå. Det har varit lite turbulent kring simningen då många tränare lämnade vid jul. En kille gifte sig och flyttade till Kanada, en kvinna fick heltidsjobb på en skola, en mans kontrakt löpte ut och han valde att inte stanna och en sista kille (som varit sonens tränare) lämnade för att starta nytt tillsammans med mannen! Vi har varit lite osäkra på hur saker och ting skulle bli, den ena killen som blev kvar på ASPS tycker inte dottern om och ville absolut INTE simma med och sonen var besviken att se sin tränare lämna så vi har stått i valet och kvalet kring att stanna eller gå. Valet blev trots allt ganska enkelt då det nya inte har fått tillgänglighet i en pool nära oss och det kändes som det var många bollar i luften så vi blev kvar på ASPS den här terminen. Tränaren som dottern inte gillade sjunker längre ner i mina grader då han inte riktigt verkar veta hur man bör bete sig och prata med barn. Han har ofta ett tokigt sätt att uttrycka sig och senast sa han till sonen "du simmade säkert 40 meter så som du simmade sidleds i banan, du måste göra något åt dina glasögon" och sen gick han. Historien bakom detta var att de simmade stafett och sonen har haft problem med att hans simglasögon ramlar av varje gång han dyker i och det innebär ju att han simmar med stängda ögon. Men så säger man väl inte till en 9 åring? Han får väl ta sig tid att titta vad som är fel? Hur skulle sonen själv kunna veta vad han skulle göra för att de inte skulle ramla av? Den andra (nya tränaren) är dock en riktig stjärna, båda barnen gillar honom skarpt och han tar sig verkligen tid. Efter den förste tränarens kommentar kring simglasögonen tog jag mig ett snack med honom och han förklarade att det kan vara dålig teknik eller fel sorts glasögon så de skulle kika på det nästa gång. Det visade sig vara sonens simglasögon som inte var ultimata för att dyka i med, de passar bra till sk träningssim men han behöver ett annat par till tävling. Så lätt åtgärdat och så mycket bättre än att bara slänga ur sig att "du måste lösa ditt glasögonproblem"! Ikväll däremot är det simträning med coach L, dotterns absoluta favorit och den enda kvinnliga tränaren. Dottern är alltid pepp på att simma när hon får träffa coach L!

Trots att jag varit rätt avog mot hela balett cirkusen och inte trott att hon skulle vilja dansa mer än en termin är hon nu inne på sitt femte år och jag måste ändå säga att hon inte alls är någon klumpeduns som dansar dåligt. I år har hon börjat vad som kallas "Grade 1" och igår var våran första "öppna klass" där vi fick komma in och titta med hennes nya fröken. Jag måste säga att jag förstår varför dottern är eld och lågor över baletten, i år verkar det vara lite mer dans av det hela, inte bara övningar och rörelser. Här kommer bild kavalkad.

 

 

Två skitbesked från makens arbetsgivare idag. Jag vet inte vilket som känns mest surt men till att börja med fick han ingen semester beviljad alls i första önske omgången. Semestern begärs i december för det ekonmiska året april 2016 - mars 2017 och delas upp i två omgångar. I första omgången är det lite begränsat hur många önskemål man kan lägga in om och i den brukar alla "bra" semesterperioder gå, dvs när barnen har ledigt från skolan. I andra omgången brukar man få semesterdagar under skolåret och maken fick alltså noll dagar av det han önskat. Visserligen hade han ju sommar semester förra året men han hade önskat semester på andra tider men fick ändå ingenting.

 

Det andra beskedet gällde de 15 biljetter om året som vi kan köpa åt släkt och vänner för att komma och hälsa på. Från nästa år får vi bara 10 biljetter och innan sista januari måste vi välja ut 20 personer som kan använda dem. Inga fler spontana besök med andra ord :(

Ikväll var det dags för julkonsert på barnen skola. Dottern är med i kören och fick därmed känna sig lite speciell och sjunga några extra sånger. Sonen fick i sista minuten äran att läsa en dikt. Jag tyckte de var sent ute då han kom hem med dikten igår och idag fick jag vet att någon annan skulle ha läst den men att den personen inte kunde komma eller av någon anledning läsa dikten. Konserten skulle hållas på fotbollsplanen och 5 minuter innan den skulle börja öppnade sig skyarna! Regn i Dubai?! Vi fick kasta oss in i aulan och trångt som attan blev det men ack vilken mysig kväll.

 

Idag har det varit "future self day" i skolan och både barn och lärare hade klätt upp sig som de ser sig själva i framtiden. Jag skickade en ballerina och en scientist (jag hittar inte det svenska ordet!!)

Saker och ting förändras, just nu är det 15 grader ute, lite som svensk sommar och herregud vad vi fryser! Missförstå mig inte, jag har inget alls emot att frysa lite till skillnad mot helvetet som väntar oss om bara ett par månader. Temperaturen går upp till ca 25 grader dagtid men vi som bor här kör ändå med långbyxor, koftor och stängda skor och det är verkligen jätte mysigt! De som jobbar med att tanka bilar på bensinstationerna går steget längre med mössor, halsdukar och vantar :)

Vissa dagar tar helt knäcken på en och igår var en sån. Så fort barnen åkt till skolan åkte jag till Emirates kliniken för ett race av olika grejer. Började med det värsta, det årliga cellprovet. Gick sedan vidare till tandhygenisten följt av tandläkaren och avslutade med tid hos allmänläkaren. Efter detta åkte jag och skaffade en snabb lunch/frukost och hämtade barnen i skolan för att köra tillbaka till kliniken för deras tandläkar besök. Vi hann sedan vila lite hemma innan det var dags för sonens simlektion.

 

Full dag som sagt, men jag känner mig mycket nöjd med dagen. Det känns som många frågetecken blev uträtade, eller åtminstone på väg att bli det. Cellprovet får jag prov svar om två veckor, både telefonsamtal och brev. Tandhygenisten var nöjd med mina tänder (och hur ofta händer det?! tycker tandhygenister alltid lyckas klaga). Tandläkaren kunde ge en förklaring till de "ilningar" jag får när jag intar kallt eller varmt efter visdomstanden togs ut men det ska gå bort efter lite mer läkningstid. Jag ska komma tillbaka i början på januari för att kolla upp att det verkligen läkt som det ska, annars måste man ev åtgärda det hela. Jag fick även sprutor med en liten plastböj på för att kunna rengöra hålet som blivit efter visdomstanden. Jag har ju ingen erfarenhet av att ta bort visdomständer så jag har varit lite orolig över hålet som blivit men jag har nu blivit lugnad med att tandköttet kommer växa igen och täcka hålet till slut Tummen upp för det och tummen upp för sprutrengöringen. Leverläkaren hade sagt att jag behövde göra nytt urinprov då stickprovet visat något både i juni och i oktober trots att bakterie odling inte visat något. Han tyckte alltså att jag skulle göra om det med odling och skickas vidare till urolog om stickprovet fortfarande visar något fel men inte odlingen. Läkaren fixade detta och jag ska emaila honom på torsdag för att förhoppningsvis få besked och se hur vi ska gå vidare.

 

Barnens fantastiska tandläkare konstaterade att det är väldigt trångt i dotterns mun och att han vid nästa besök kommer vara tvungen att ta ett beslut om att antingen dra ut tänder för att göra plats eller skicka oss till en tandläkare som specialiserar sig på tandställningar för att få råd. Han är rätt säker på att båda barnen kommer behöva tandställning förr eller senare men han visste inte senaste rönen kring vad man gör när det ser ut som det gör för dottern så här pass tidigt dvs om man ska börja åtgärda framtänderna direkt eller vänta tills fler vuxentänder kommit upp. Vi får helt enkelt se om 6 månader :)

Nu är det dags att försöka framkalla lite julkänsla. Lagom till första advent tar vi fram julgranen och allt julpynt. I 30 gradig värme gäller det att göra vad man kan för att få till lite känsla. Vi har planerat för julklapparna och beställt det som skulle beställas till makens San Francisco hotell dit han reser på söndag. Andra saker beställs från Amazon och ebay till London hotellen. Pappa kom hit med julskinka och prinskorv också så julbordet är i princip kirrat. Bring on jullov och julfirande!

Ibland får man sig ett slag i magen, en riktig reality check. I helgen dog pappan till en av sonens klasskompisar i sömnen. Det är så gräsligt och ofattbart och jag blir illamående bara jag tänker på det. Lagom till jul också...tack så mycket. Nu ska jag verkligen se till att njuta av min lilla familj, vem vet hur länge det varar?

Som vanligt i November - December har vi besöksrace här. Mamma åkte imorse och under natten dök makens mamma, pappa, faster och man upp och om en vecka kommer pappa! Som vanligt när mamma är här är det fullt upp, många projekt och jag har inte haft någon ork eller tid över till datorn men nu ska jag allt vara tillbaka. Jag har en del NYC bilder kvar att dela med mig av bla.

Gud vad jag känner mig grinig över folk (läs företag) som ändrar tider stup i kvarten. Innan vi åkte till New York skulle jag ha träffat min leverläkare men dagen innan när de ringde och skulle bekräfta hade de flyttat min tid och bara förväntar sig att det är ok. Jag planerar ju dagen baserat på min läkartid och det funkar inte att flytta en timme hit eller dit så jag blev sur och ifrågasättande. Det är andra gången det här händer mig då samma sak hände vid sista besöket innan sommaren. Den gången var det ett barn som behövde göra sin gastroskopi och behövde därför göra första tiden på morgonen pga att man måste fasta innan och det kan jag köpa, klart barnet skulle ha första tiden men den här gången hade jag tid kl 12 och de ville att jag skulle komma kl 11. Jag hade tagit tiden kl 12 för att det skulle passa perfekt in med resten av min dag och kl 11 passade inte alls in så jag accepterade alltså inte. De hävdade att det är normalt att man inte kan lita på sin tidsbokning förrän dagen före då de ringer och bekräftar pga att läkaren kan behöva göra olika grejer. Jag vägrade köpa detta och blev så sur och kände mig disrespected (är kränkt rätt ord för det eller är det för "stort"?) att jag nu tänker gå min sista gång hos den här läkaren och sen ska jag prova någon annan.

 

Nu har även sonens simlektioner blivit flyttade, för andra gången! Han skulle simma på lördagarna kl 14.30 men det blev ändrat till 14 vilket jag tyckte var ok, en halvtimme hit eller dit på en lördag kändes inte så noga men nu har de helt plötsligt ändrat till kl 12.30. Detta är ju en helt riktigt dålig tid pga två orsaker.

 

1. Det är mitt i lunchen, hur ska barnen äta? Man kan ju inte äta lunch halv tolv, det är ju fortfarande lite för nära inpå ett träningspass. Vi provade äta en redig (engelsk) frukost sent men sonen var ändå hungrig när det var dags att åka. Nästa vecka får vi prova med tidig frukost och sen ett mellanmål vid 11 tiden.

 

2. Tiden gör att man inte kan göra något alls den dagen. Man hinner inte ut före eftersom man måste lösa maten på något sätt och man hinner inte ut efter heller då lektionen håller på till 14 och sen ska man äta.

 

Det som hände var att en annan pool där de har klasser (som är national arenan för simning) har tävlingar varje lördag från och med nu tills terminen är slut och därför måste nu simklubben ta in de simmarna på andra ställen. Eftersom "våran" pool är den närmaste hamnar dessa simmare i vårat schema. Detta irriterar mig utan gränser då jag anser att vi i princip har ingått ett kontrakt där jag betalat dyra pengar för simlektioner och de åtagit sig att hålla simlektioner på de tider som angavs på anmälningsblanketten tills terminen är slut. Jag har klagat och de gömmer sig bakom politiker snack och låtsas att de inte hade något val medans jag hävdar att det helt klart fanns ett val. Det de har gjort är att flytta två nivåer till 12.30 för att undvika en 2 timmars paus mitt på dagen. De har lyckats klämma in de andra simmarna i det vanliga schemat men nu när chefen måste vara där och coacha vill han inte ha någon paus utan fortsätta jobba och bli klar för dagen. Hans dag är alltså viktigare än alla föräldrar och barns?! Jag blir tokig men jag tror inte det funkar bättre någon annanstans heller tyvärr :( Vi får se vad som händer när nästa termin drar igång.

Nu har det gått mer än en vecka och jag dras fortfarande med den här förkylningen. Vad är det för fel?! Visserligen förändras den, jag har gått från ont i halsen och rinnig näsa till att du hosta aldeles gräsligt. Men i princip bara nattetid. Normalt brukar jag hosta tills jag somnat och sen är det bra men natten till idag vaknade jag var 20e minut av att jag hostade. Jag känner lite att nu får det banne mig vara nog!

Vi hade bokat en cykeldag i Central Park och bestämde att vi skulle göra det första dagen med bra väder. Igår sken solen från en blå himmel så Central Park blev det!

 

I väntan på att få tillgång till vårt boende började vi med en sväng upp i Rockefeller Center, Top of the Rock. Här H&M byggnaden och Times Square