Idag när jag precis hällde pastan i kastrullen kom sonen ut till mig och sa grav allvarligt:

Mamma, om inte min mage får mat nu kommer jag att dö!

Gissa om jag skrattade och kramade om honom <3

Idag har våran lilla tös fyllt 3...helt galet vad tiden går. Hon vaknade sist i familjen och jag sa åt henne att gå tillbaka till sängen så skulle vi komma och sjunga för henne. Lite förnärmad låg hon och gömde sig när vi kom med sång och presenter men när hon fattade att det var presenter med tittade hon upp. Många presenter blev det och prinsesstemat gick verkligen som en röd tråd. Prinsesskrona, klänning, böcker, kudde osv. På dotterns begäran blev det lunch på restaurang, som vanligt mkt gott på Mamma Mia.

Det här året kan man väl säga att hon verkligen växt till sig, hon började "skolan" och trots lite besvär i början har hon trivts som fisken i vattnet. Hon har börjat "stamma" eller haka upp sig när hon pratar, det har nog gått lite i vågor och vi hoppas det är övergående. Hon vägrar lyssna på mig eller hennes pappa, enligt fröknarna i skolan är hon inga bekymmer där och enligt farmor är båda barnen så väluppfostrade men här hemma....Hon driver mig till vansinne emellanåt när hon inte lyssnar alls. Man ser ett slugt leende på läpparna så det är tydligt att hon vet att hon gör fel. Hoppas hon växer ur den här fasen snart nog :D

Pratade med sonen om flytten dagen efter förra inlägget. Han berättade att han ser fram emot att flytta men att han är orolig för att han kommer sakna sina klasskompisar. Det är ju fullt förståeligt sa jag och vi pratade om Dubai och tittade på bilder och filmer tills han kände sig bättre. Hoppas det håller i sig!

Mamma berättade precis vad sonen sagt en morgon inne hos henne och jag fick en jätte klump i magen. De hade tittat i en målarbok och längst bak fanns en spegel där man skulle rita något som man önskade sig. Mamma frågade då vad sonen önskade sig och han svarade "att vi inte behöver flytta till Dubai" :(

Jag blev helt chockad, har inte sett några såna tendenser innan, han har varit glad och nöjd över situationen. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det hela heller, känner han verkligen så på riktigt eller var det något han sa på samma sätt som han inte vill åka hemifrån när vi föreslår saker att göra? Varför har han inte kännt att han kan säga något till mig om det om han nu verkligen känner så? Kan det ha påverkat honom att han såg mig gråta lite när vi sa hej då på skolan? Kanske var jag inte tillräckligt tydlig när jag förklarade varför jag var ledsen?

Jag som vuxen vet ju att det här är det bästa för oss, jag vet ju att han kommer att få nya vänner i skolan (vi har ju inte ens playdates här ännu så förutom att han måste lära känna nya barn kommer det nog att bli mer socialt i Dubai) och han som barn har ju inget alls att relatera till när det gäller Dubai. Det är diffust och ett ställe han inte upplevt själv så han vet ju inte alls vad han kan förvänta sig.

Vi valde att köra den positiva approachen till flytten och har hela tiden haft en rätt glättig attityd, kanske var det fel för sonen? Kanske borde vi ha tonat ner det hela lite och gett honom chansen att vädra sina egna åsikter och oro? Han vet att klasskompisarna inte kommer gå kvar med Ms. A i höst, att de ska gå vidare till Grade 2 och när fröken har pratat om det har hon tydligen sagt att inte sonen kommer vara kvar här, kanske har det påverkat?

Hursomhelst har jag tänkt prata med honom om det hela imorgon. Inte säga att mamma berättade vad han sagt utan höra mig för lite hur kan känner inför Dubai flytten. Se om vi kan reda ut några ev frågetecken han kanske har. Titta på bilder, skolan, bostadsområdet och kanske till och med DVD filmen vi fick av Emirates (om jag kan hitta den). Tala om att jag ser fram emot flytten trots mina tårar och att vi kommer få det jätte bra i Dubai.

Jag kan inte begära att en snart 5 åring ska förstå vad det innebär och varför vi måste flytta men jag kan iaf försöka lätta hans oro och ovilja att flytta. Håll alla era tummar för mig imorgon....min älskade lilla gosse <3

De här bilderna tog vi en kväll i mars när vi hade nattat barnen men hörde ändå någon i korridoren ett bra tag men vi valde ignorera då vi tänkte att om han/hon ville något kom de väl in till oss men icke. Till slut gick vi och tittade och hittade lilla puman sovandes på golvet! Om man tittar riktigt noga kan man se att hon kissat på sig och jag gissar att det som hände var att hon kom ut för att hon behövde kissa men av någon anledning aldrig kom och berättade och till slut somnade hon i korridoren och då skedde olyckan, hon hade inte ens hunnit bli kall när vi hittade henne
<3

Dottern nattades i natt direkt i barnvagn, hon hostar fortfarande mkt och det kändes inte som det ens var någon ide att prova i sängen. När jag sagt godnatt och gått ut hör jag rätt länge sonen prata och prata där inne och jag smyger mig igenom korridoren för att tjyvlyssna. Hör honom prata om bokstäver och hur man skriver dem och när jag kikar in i sovrummet ser jag hur han dragit till sig barnvagnen och troligtvis har böcker där han visar sin syster vilka bokstäver det är och hur man skriver dem ("sleeping soldier", "straight soldier", "slide", "big belly" "bridge in the middle" etc. Vad varm man blir i hjärtat! <3

Idag hade jag ordnat så att barnen skulle kunna stanna på extended day om mitt läkarbesök drog ut på tiden (tur var väl det, jag var 1½ timme sen att hämta dem). Extended day är en service skolan har där barnen kan stanna upp till 2 timmar längre varje dag och vi har aldrig utnyttjat det förut men barnen håller till i pre-nursery klassrummen. När de kom ut från klassrummet med en av fröknarna var det första dottern sa (mäkta stolt):

"Min A var i MITT klassrum idag"

Fröken berättade att hon hade blivit jätte glad när han kom ner.....uuuunderbara ungar!

När sonen var sjuk tittade vi en dag på Nils Karlsson Pyssling. Barnen fick den i julklapp men vi hade inte sett den än. Vi ett tillfälle gjorde Nils eld i öppna spisen som ett trolleri med händerna. Jag trodde sonen skulle ifrågasätta det hela men han bara konstaterade "he´s got magic". Vilket underbart liv det måste vara som 4 åring :)

Stackar lilla gossen, vaknade med 39.8 graders feber inatt och 40.1 imorse. Han har inte visat några andra "symptom", dvs ingen snuva, hosta eller klagat över ont någonstans. Ingen alvedon hjälpte och vid lunch gav vi voltaren. Under eftermiddagen mådde han bättre men när det var dax för kvällsmat skakade han och frös och var så trött så han knappt orkade sitta i soffan. Det blev ytterligare en voltaren och kvickt säng gående och han somnade på stört. Har hört honom hosta under kvällen och nyss vaknade han och grät så nu ligger han hos mig i soffan....mitt lilla hjärta <3. Hoppas han mår bättre imorgon.

Idag var sonen hur rolig som helst.

Vi åkte hem från skolan, fönstrena nere och på ett ställe kom vi upp i skaplig hastighet

"wow mamma vad det blåser" hojtade han från baksätet
"kör du fort?" frågade han sen
jaaa svarade jag
då var hans nästa fråga, är du hungrig mamma?

Sonens fröken har bett att få baby foto på barnen då hon planerar någon form av överaskning på "open day" (dagen vi får komma till skolan och det är utställningar med allt de gjort osv). Jag och maken fick oss en trip down memory lane och här är bilden vi kommer lämna till Ms. Anna.

Karnevalen har firats med pompa och ståt. "Fest" i skolan och vi tog oss en tur till Valletta för att kika på floatsen.

Här kommer ett par bilder på min goa viking och bus Peppa Pig.

Sonen klev i kväll på vågen och frågade mig

"hur mycket väger jag"

jag: Nästan 20 kilo!

sonen:  wow! lika mycket som pappa...

jag (till mig själv): knappast!