För jag vet inte vilken gång i raden har dottern nu sagt att hon inte vill gå till skolan pga några tjejer i klassen. Hon har flera gånger uttryckt att hon haft "den värsta dagen i sitt liv" och gråtit ett par gånger för att några retat henne och skvallrat om saker hon gjort. Det är alltid samma tjejer som omnämns och nu kan jag inte blunda längre, det verkar ju inte vara något snabbt övergående. Det känns såklart jätte tråkigt att hon känner så här, samtidigt är det svårt att veta om hon överdriver det hela eller inte. Samtidigt har jag så himla svårt att förstå varför det blir så här, dottern pratar ju med allt och alla och skaffar sig kompisar vart vi än går. Jag pratade lite om detta tidigare med fröken och hon sa att dotterns bästa kompis har börjat umgås lite med andra i klassen och att det kanske påverkade henne extra. Fröken lovade hålla ett öga och vi skulle prata igen och nu känns det som det är dags. Håll alla tummar och tår att hon har tid imorgon när maken kan följa med så jag slipper ta det här själv.