Sluttampen

Snart är sommarlovet/semestern slut. Ligger lite efter igen, precis som det brukar bli mot slutet. Vi har hunnit med en fantastisk vecka hos mormor på västkusten men allt som hör till i form av krabbfiske, familj och Liseberg. Mormor har flyttat från sitt hus och det var fortfarande en del smådetaljer att fixa i lägenheten så vi har försökt hjälpa henne med det också. Det kommer nog en hoper bilder vid tillfälle....
 
Nu är det alltså verkligen på slutttampen för oss. Igår kom maken upp för ett par dagar med oss innan vi alla reser hem igen på måndag. Han hade 4 dagar ledig och åker på jobb direkt på natten mellan tisdag och onsdag och jag gissar att han längtade för mycket efter barnen så han bestämde sig att komma. Det är ju trevligt för oss (och speciellt för mig) att få resesällskap och hjälp att bära alla väskor :D Eftersom han reste standby på vägen upp bestämde vi oss att inte berätta något för barnen, de skulle ha blivit så besvikna om han inte kommit med, och jag ville gärna att han skulle få uppleva deras glädje när de fick se honom istället för att jag skulle få den när jag berättade att han var på väg. Under konstiga ursäkter åkte vi till tågstationen och passade på att titta på tåget som precis kom in (barnen är ju lite fashinerade av tåg). Där stog vi så på perrongen och jag måste säga att det inte blev den reaktionen jag hade trott. Maken satt längst bak i tåget så många människor hann gå förbi och så när sonen fick syn på honom vände han sig mot mig och sa frågande "Pappa?". Jag tror att hela situationen blev så konstig för honom, hjärnan hann liksom inte bearbeta att det verkligen var pappa och att han faktiskt var här. Dottern däremot kastade sig fram så fort hon såg honom och tjoade "pappa, vad gör du här?"


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0