Varm i hjärtat

Ligger i sängen och känner mig väldigt tillfreds och aldeles varm i hjärtat. Jag har världens finaste familj och vi har sån tur som har såna underbara människor i deras närhet. Två kvartsamtal den senaste veckan...
 
Sonens kvartsamtal innebar väl inga överraskningar, det gick fort då hon inte hade så mycket att säga annat än att han är en glädje i klassrummet och är omtyckt av klasskompisarna. Han fortsätter ligga långt över medel, ger alltid allt han kan, suger i sig allt hon lär ut som en svamp dvs bara positiva saker och hon ser inga alls av de uppträden vi har hemma, där han blir helt galen över minsta lilla fel han gör.
 
Dotterns fröken har även hon bara fina och snälla saker att säga. Att dottern gör jätte fina framsteg och att det inte finns något att "oroa" sig för när det gäller hennes skolgång. Att hon alltid gör som hon blir tillsagd, att hon alltid gör så gott hon kan, att hon är snäll och trevligt och en solstråle i klassrummet. Hur kan man inte bli glad och stolt liksom? Dottern ligger lite "efter" med skrivandet men det är så skönt och upplyftande att höra fröken säga att det kommer, stressa inte och hon använde ord som "remarkable progress" med tanke på vad hennes nivå var när hon började ettan.  Med läsningen ligger hon "rätt" och hennes starkaste ämne är matte?! Jag höll på att sätta i halsen....hur gick det där till? De som känner mig vet ju att matte aldrig varit min starka sida och det var bara precis på gränsen som jag klarade godkänd i gymnasiematten. Vi pratade även om hjälpfröken som slutat, dottern hade varit lite nere och sagt att hon inte mådde bra imorse och fröken trodde det berodde på att hon saknade Mrs. S (det hade gått över när hon kommit igång). Fröken har ju sagt tidigare att hon trodde dottern skulle sakna henne extra mycket och idag berättade hon för mig att hon trodde Mrs. S hade en "soft spot" för våran puma :) Det värmer såklart extra mycket att veta att dotterns känslor för hjälp fröken var "besvarade". Jag tittar på bilderna vi har på henne och barnen och blir extra varm i hjärtat när jag tänker på vilken tur de båda haft som fått ha denna underbara människan i sina liv.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0