Pratade med mamma tidigare idag och fick en klump i magen då hon berättade att mormor nu bestämt sig att sälja sitt hus. Jag förstår ju att det är det allra bästa för henne, det är jätte stort och ligger uppepå ett berg så det är lite halvsvårt att ta sig dit på vintern, speciellt då mormor inte kör bil. Hon ramlar och halkar och är orolig över hur det ska bli i vinter. Självklart kan hon inte heller ta hand om allt som hör till ett hus längre, gräsklippning och annat. Men det hjälper ju inte mig, jag blir ändå ledsen och lite orolig för egen del (och då är väl det inget mot vad det ska kännas för mormor som har bott där i säkert 50 år). Jag blir ledsen vid tanken på att det i sommar blir sista gången vi hälsar på henne i huset hon alltid har bott i så länge jag kan minnas, jag har ju massa minnen därifrån. Samtidigt oroar jag mig för hur det blir när hon flyttar till lägenhet, vart ska vi bo då när vi åker och hälsar på? Kommer någon av mostrarna ha ork och plats att ha oss hos dem? Eller får vi låta bli att hälsa på?