Idag var puman på kalas, äntligen kunde hon vara med på ett "Build a bear" kalas och hon var jätte nöjd! De blev lite sena så när när jag kom och skulle hämta henne vid angiven tid var de precis på väg att äta så mammorna satte sig vid bordet brevid och pratade lite. Den ena mamman berättade då att puman hade varit så snäll och hjälpsam mot hennes dotter. Jag fattade ingenting, men mamman förklarade att hennes dotter hade ramlat från klätterställningen och fått hjärnskakning så hon hade ont och var lite yr i bollen "och den enda som hade kommit fram och frågat hur det var med henne" var tydligen puman. Hon hade sedan hjälpt kompisen upp och letat upp rastvakten för att fråga om det var ok att de gick till skolsyster och sen hade hon tagit hand om flickan och följt med till systern. Mamman sa att både hon och dottern hade tackat puman vid skolavlämningen efter detta. Det värmer verkligen i hjärtat att höra något sånt här, med allt tjafs och bråk som det är med puman, det känns som hon aldrig lyssnar på något, så får jag nytt mod och hopp varje gång jag får bekräftelse på att hon iaf vet vad som är rätt och fel och hur man uppför sig när hon är utanför familjen.