Känner mig lite lätt nedstämd. Dagen började ju inte direkt glädjande när man läste att Kristian Gidlund fått ge upp kampen. Fortsatte sedan sorgligt när sonens läsebok handlade om Titanic och han kom stört gråtandes för "han hade valt fel bok, den var ju så sorglig". Det stog om hur barnen grät när föräldrarna lämnade dem i livbåtarna och hur män och hustrur kysste varandra för sista gången. Undra på att han blev ledsen! Jag grät en skvätt senare, när jag läste boken.

 

Borde känna mig uppåt med min nya frisyr och spännande dag imorgon men jag känner mig som sagt mest trött och ledsen. Jag är rätt säker på att det påverkar rätt bra att maken har jobbat galet mycket den här månaden och det känns som vi inte har någon tid tillsammans. Imorgon natt åker han och är borta i tre dagar, övernattning i Indien. Jag längtar verkligen till den här "reserve" perioden är över!