Man kan ju bli galen för mindre. Är det bara mina barn som aldrig är nöjda när de kommer till matbordet? Det är banne mig alltid något som är fel, de kommer med en suck och säger "ska vi äta det här igeeeeen?" "är det det här vi ska äta?", "vaaad är det hääääär?", "måste jag äta det här"? och liknande. Det är så typiskt att det ska gnällas till att börja med och sen när de väl smakat tycker de det är gott och äter rediga portioner och tackar för den goda maten som lagats. Vi pratar ofta om att man ska ge maten en chans även om man inte tycker att det ser gott ut, vi försöker alltid laga mat som vi tror att de ska tycka om och att det inte är så trevligt för den som lagat mat att få höra klagomål på maten innan man ens smakat.

 

Sonen slog till och gnällde över hemgjorda köttbullar med potatis, sås och lingonsylt igår som han egentligen älskar så det påminnde jag honom om och han blev nog lite skamsen. Det slutatde med att han åt två jätte portioner!

 

Samma idag, jag lagade paj med ost, skinka, korv och broccoli och han kommer till bordet, rynkar på näsan och frågar "vaaaaad är det hääääär" med värsta gnällrösten. Jag säger att det är paj och han frågar igen "men vaaad är det för något?" Här får både jag och maken nog, jag blir ledsen eftersom jag lagt ner massor med tid på att laga paj som jag trodde de skulle uppskatta och maken blir arg för sonens ton mot mig och sen spårar det ut för sonen som börjar gråta och skrika att han visst var trevlig i tonen när han frågade vad för paj det var och sen slutar han inte. Den senaste veckan har han varit extra kinkig och tar sig inte ur sina svackor, jag tror han fortfarande är lite trött sedan Italien resan, jag hade hoppats på bättring efter helgen men tyvärr ser det väl inte riktigt så ut.....