Här har ju helgen börjat redan idag och några svenskar skulle ha midsommarfirande men eftersom maken är ledig ville vi bada och umgås så mkt som möjligt innan vi åker härifrån så vi tog oss till Wafi för lite poolhäng. Tyvärr var deras "Lazy River" stängd för underhållsarbete så det började med tårar från gossens sida redan där. Barnen vaknar inte efter sex längre, ibland strax före 5 men oftast vid halv sex tiden så han har varit extra trött på slutet. Vi lekte istället i stora poolen och då på den djupa delen. Medans vi väntade på att maken skulle få på sig solkräm visade puman hur duktig hon är på att simma och dyka och kunde dyka ner till botten och känna på kaklet, 2.25 meter djupt! Sonen ville självklart inte vara sämre och visade upp sina färdigheter han med. Både jag och maken var mäkta imponerade så han hämtade dykringarna och sa att vi skulle ha en tävling där de dök i från kanten och se vem som kunde hämta upp sin ring först. Redan när han sa att det var en "friendly competition" insåg jag att det här kommer inte sluta väl....Puman lyckades men sonen fick någon hjärnblockering och kom inte ner alls?! Med hans tävlingsinstinkt och tjuriga humör blev han självklart galen och grät och skrek. Vi försökte lugna ner honom men inget hjälpte. Han försökte dyka efter ringen från kanten flera gånger men kom inte ner mer än max en halvmeter under ytan. Om han redan låg i vattnet fick han upp ringen men det hjälpte ju inte....när han är så där trött och spårar ur tar det liksom aldrig slut, han gråter och gråter. Vi beslutade då att ge upp dykningarna så vi simmade mot grundare vatten och lekte lite där och sonen kom och myste lite med mig (det är så hans utbrott brukar sluta, att vi kramas lite och först pratar igenom vad som hände och sedan går vidare) och när han nu lugnat ner sig helt simmade bara han och jag tillbaka till det djupa och jag gav lite dykinstruktioner. Han fick prova att dyka från kanten utan ring på botten, bara ta sig ner och sätta handen på kaklet och nu när han slutat vara hysterisk kunde han ju direkt! Efter några övningsomgånger provade vi med ring och självklart kunde han! Tänk att det ska behöva bli sånt långvarigt gnäll när han blir så där arg och sur. Han har min envishet och tävlingsinstinkt medans han har makens hjärnblockering när han inte klarar av något. Det gäller liksom att kollra bort deras tankar på det som ska göras, om det blir en för stor grej i deras skallar klarar de bara inte av det!

 

Just nu sitter jag ensam i sängen, maken är ute på kombinerat överrasknings födelsedags och kaptens firande då hans kompis precis fyllt år och klarat av sin kaptensutbildning. Skulle tro att det blir något avsnitt av Cold Case innan jag somnar som en stock, imorgon blir det ytterligare poolhäng.