Idag skulle sonen prova att träna fotboll med den lite äldre gruppen. Han var väldigt nervös när dottern träning led mot sitt slut och jag gjorde vad jag kunde för att lugna honom. En del kanske kunde tycka att det är pjoskande men jag kan förstå att det känns läskigt att lämna den "trygga" grupp men spelat med så jag försökte uppmuntra honom genom att han fick sitta i mitt knä och så pratade vi om att det är ok att vara nervös men att det kommer bli bra bara de kommer igång, då kommer han glömma osv. När det så blev hans tur följde jag med honom fram till tränaren och sen flöt det på fint. Men en del föräldrar alltså......vissa var med och gav råd och gestikulerade från kanten men en pappa tog verkligen alla rekord.

 

När det var dags för första vatten pausen kollade jag av med sonen att han var nöjd och när han sprang iväg mot tränaren igen ser jag hur pappan brevid mig håller fast sin liggande son på golvet och öppnar vattenflaskan och häller vatten över pojken?! Jag vet inte vad som hänt för att pojken skulle "förtjäna" detta men jag tycker inte det finns något som ursäktar att du som vuxen att förnedra ett barn på det sättet, inför "kompisar" och andra vuxna. Ev berodde det på att pojken inte riktigt deltog i övningarna (det satt en annan mamma på andra sidan om mig som frågade den här pappan om hans son inte vaknat än eller något liknande) Pojken blev iaf ledsen och grät och ev insåg pappan att han gått för långt men istället för att be om ursäkt tyckte han att pojken var fjollig och sa åt honom att "det är ju bara vatten" och knuffade ut honom mot planen igen! Resten av träningen hade pojken nära till gråten hela tiden och ville inte vara delaktig på något sätt och jag tyckte så synd om honom. Ibland försökte han på ett hörn men så fort det inte riktigt gick vägen gick han och satte sig i ett hörn. Tränaren gjorde så gott han kunde för att få honom att delta men det finns ju en gräns hur mkt tid man kan "lägga" på ett enda barn när man har ett helt lag. När de mot slutet spelade match och han satt kvar i ett hörn gick pappan och hämtade honom och så åkte de hem. Allvarligt talat, varför gör man så mot sitt barn? När dottern inte var delaktig i hennes träning vinkade jag henne till mig och frågade vad som var fel, inte 17 förnedrade jag henne inför alla! Jag tycker man borde kunna lyssna på barnen och försöka hitta en lösning istället för att göra dumma saker. Kommer man inte längre om barnen har positiva känslor inför aktiviteten istället för negativa?