På lördagen var det dags för 100 års kalaset (både min moster och henne man fyllde 50 år i juni så de slog ihop sina kalas. Som vanligt var det supertrevligt, god mat och många skratt. Vilken underbar familj jag har! Barnen hade jätte kul och lekte med min mosters man och de andra "barnen". Det slog mig att mina "småkusiner" inte längre är små, utan faktiskt vuxna/i det närmaste vuxna då de tagit eller är på väg att ta studenten. Jag vet att jag nämnt det tidigare men min mosters man är en sån där person som bara älskar och barn och barnen älskar honom. Han tycker det är underbart att ha barn att busa med. Det blev en mycket sen kväll, klockan var efter 23 när vi var i säng men barnen hade inte klagat en sekund! Underbart!