...jag är inte rädd. Gud vad vi har kämpat med sonen för att han skulle lära sig cykla men som vanligt kan han inte lyssna på instruktioner från sina föräldrar och det slutar med att han bara skriker och blir mer och mer tvär. Dottern är likadan, jag försökte lära henne bokstäver men hon var helt "obildningsbar" men nu känner hon minsann igen alla bokstäver tack vare dagisfröken! Mamma har lyckats lära dem många små saker som att spotta ut tandkrämen och andra viktiga grejer så jag satte min tilltro till att hon skulle fixa cyklingen under hennes besök. Mycket riktigt, redan första gången vi var ute cyklade han på egen hand. Sedan dess har självförtroendet bara ökat och nu cyklar han riktigt bra! Vi försöker köra ett varv runt kvarteret så ofta vi kan och den stora skillnaden är att nu tycker han att det är kul och vi måste inte bråka för att ta oss ut.