Svägerskan

Häromkvällen satt jag uppe och chattade och nätshoppade med makens brors fru som ska ha barn i slutet på maj. Spännande och jätte kul förståss och jag blev uppe senare än jag kanske tänkt och skrev även det på min FB status. Makens syster har haft problem med många missfall och de har genomgått utredningar och fått någon "diagnos", något relaterat till blodet men än så länge är de ofrivilligt barnlösa. Minns inte riktigt tidsperspektivet men någon dag senare har makens syster något liknande detta på sin fb status "ibland blir man sårad även av familjemedlemar". Skrev till henne på skype och undrade om allt var ok och då fick jag detta till svar.

"Hi, sorry for the comment that i wrote. Thanks God you have 2 lovely children and J is having one and for me none. Sometimes i am very depressed (not sometimes always) about the situation that i am in.Don't want to aruge with you but when i saw your comment I got more depressed. Sorry I know that you did't mean anything to hurt my feelings but for me it's an other dagger in my heart . I can't be happy each time someone tells me the she is having a baby. I can't be happy each time someone tells me its a girl or a boy. Once again sorry."

Tycker faktiskt att hon överreagerar, jag har full förståelse för att hon har det tufft och jobbigt och att hon vill ha barn MEN det betyder ju inte att jag måste sluta leva MITT liv och njuta av mina barn och deras första kusin som är på väg. Om jag hade taggat henne i min FB status hade det ju varit en helt annan sak, men att "anklaga" mig för att såra henne för att jag kommenterade om något jag gjort bara för att det var babyrelaterat känns inte juste. Hon skriver ju själv att hon förstår att jag inte menade att såra henne! Då räcker det väl med att lägga ut en kommentar om att livet kan vara jobbigt ibland eller något liknande? Inte att familjemedlemar sårar en?

En kompis på skype hade dessa kommentarer att ge om dagens "bekymmer", mycket kloka ord tycker jag

"det ar ju en jattetrakig situation hon ar i och man kan ju inte forvanta sig att andra ska kanna det man sjalv kanner. hon kan ju valja att sluta leva, men hon kan tyvarr inte fa resten av omvarlden att hela tiden tanka pa hennes elande, man ar alltid ensam om sina livskriser, sa ar det bara. folk dor varje dag, inte stannar varlden for det"

"Hela tiden" tycker jag är nyckelorden, klart vi tänker på dem och även om vi inte kan sätta oss in precis hur de känner sig förstår vi att det måste vara jobbigt när "alla andra" har eller väntar barn. Av samma anledning tänker vi oss för när det gäller ordval när hon och hennes man är i samma rum men inte kan man väl begära att vi ska tassa runt på tå hela tiden bara för att de har sina problem? Jag förstår att det här med ofrivillg barnlöshet är väldigt känsligt men jag tycker att om man inte kan hantera NÅGOT som har med barn/bebisar att göra får man faktiskt avskärma sig själv och inte förvänta sig att andra hela tiden ska anpassa sig och tänka sig för vad man säger och gör. Vad tycker ni?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0