Dotterns dagis borde vara helt fantastiskt, nybyggt och fräscht men både jag och maken har känt att det varit något som "saknats" med läraren. Dottern har ju varit lite....ledsen när vi lämnat (trots att vi vet att hon har kul och är jätte glad på morgonen när vi säger att hon ska till skolan idag) och jag hade önskat att läraren kunde vara lite förutseende och komma och hjälpa dottern till rätta så fort vi kommit in i klassrummet så kanske hon skulle slippa bli ledsen men så har inte skett utan istället tar de hand om henne när jag gått. Det innebär ju att jag måste "kuffa" bort en ledsen puma för att ta mig ut ur klassrummet och det känns så klart inte kul. När vi hämtar henne är hon jätte glad och nöjd och vinkar glatt och skickar slängpussar till fröknarna men de bara säger hej då. Inga kramar eller slängpussar tillbaka. Om man jämför med San Andrea fröknarna är det helt annorlunda då de ger så mycket kärlek till barnen och det har känts lite tråkigt. Igår hade vi coffee morning med några mammor ur sonens klass och en annan mamma sa att hon känner så om ett annat dagis och att hon hört det från andra håll med. Det verkar alltså som att fröknarna gör sitt jobb och inget mer, som att de inte har tid/lust/ork att lägga ner sitt hjärta i barnen. Nu kommer ju det här bara vara i ett år och när jag vet att det funkar så även på andra dagis tänker jag släppa den delen och bara se att dottern har kul och är nöjd sen får jag väl kompensera med mer mys och gos här hemma istället :)