Idag när jag lämnade dottern fick jag tom ett leende när jag gick. Gud vad skönt det kändes! Men eftersom vi inte har känt oss helt nöjda ska vi ändå åka på det möte vi har idag på ett annat dagis. Det blir ju lättare om man har något att jämföra med och om andra dagis inte känns bättre kan vi ju släppa den tanken och bara ta beslut om hon ska gå på dagis alls eller kanske vara hemma med mig fram tills hon börjar skolan nästa år. Jag tror även att vi ska försöka prata med dotterns fröken då hon har sagt att "skolan är rolig när inte P är där" och denna P har inte varit där den här veckan. Jag funderar därför om det kanske är något bekymmer de två emellan som borde redas ut och att det kanske blir bättre på dagis bara av det. Det är banne mig inte lätt, man vill ju bara det bästa för sina barn men ibland undrar jag om man kanske vill för mycket.