Två kvällar i rad, pga sjukdomen, har sonen somnat i soffan hos oss och så lite tid tog det för honom att komma helt ur rutinen. Ikväll bara kan han inte somna i sängen "jag vill somna hos dig" är det enda jag hör.

Mitt i detta fäller svärmor (som visserligen var jätte snäll och kom hit och hjälpte till med barnen när jag fortfarande var svag och utan energi) följande kommentar:

"När mina barn var små såg jag till att dom vilade på eftermiddagen så att vi kunde gå ut på kvällarna"  och med det menar hon att hon tycker att jag ska göra så oxå. Vilka galenskaper! Den där stunden mellan 8 och 10 - 10.30 som jag får för mig själv är såååå mkt värd, jag skulle aaaaldrig ge upp den för att kunna gå ut på kvällen när det är svalare. Egentid är egentid! Bevisligen funkar det inte att bryta rutinerna jätte ofta så nu känner jag mig ännu säkrare, barnen ska i säng precis som de är vana vid. Att gå ut senare på kvällen under sommaren får helt enkelt vänta tills de är lite större och kan hantera det.

Litet tillägg...kom precis på varför hon naturligtvis vill att vi ska vara uppe senare på kvällarna. För att vi ska kunna komma upp till dom och gå på promenader på strandpromenaden så att de kan visa upp sina barnbarn för alla deras vänner som dyker upp längs med promenadvägen! :O