Jag hade fått tid kl 7.40, kom dit runt kvart över sju, som vanligt. 7.40 släppte de in oss med den tiden och jag var ändå nr 4 i "kön". För andra gången på nästan ett år var läkaren försenad och jag fick vänta jätte länge, strax efter 9 kom jag in. När jag väl kom in gick det dock ganska bra, han förstår fortfarande inte varför jag inte svarar på medicinen som jag borde. Ville ha det till att jag nu inte har höga levervärden pga sjukdomen utan för att jag är överviktig. Jag försökte förklara att jag gör allt jag kan för att gå ner i vikt, jag äter så nyttigt jag kan, försöker minska portionerna osv. Han var oväntat förstående och sa att han förstår att det är svårt att hantera hungern med medicinen och att han vet att vi båda gör vad vi kan, jag med vikten och han med att gå ner i medicineringen. Han sa att han nu inte tänker gå ner förrän flera prover i rad visat nedåtgående trend och det känns ändå rätt bra, det har varit jätte tufft mentalt att ryckas mellan hopp och förtvivlan, där ena dagen jag fått gå ner i medicineringen och nästa ringer han och säger att proverna gått upp och jag måste äta mer igen. Plus att kroppen naturligtvis oxå säger sitt, hungern är verkligen inte att leka med. Proverna som jag tog i onsdags är dock bland de lägsta jag haft (bara en gång, i juni förra året) har de legat lägre så nu känns det kanske lite positivt igen. Och det känns ju bra oxå att veta att det inte bara hänger på vikten, för jag har ju inte gått ner i vikt mellan de senaste två blodproven.