Just nu är det redigt motigt, maken är sjuk och jag drar, som det känns, ett blytungt lass. Vågen har stått och vägt på jämn vikt plus ½ kilo och vägrar gå nedanför den "magiska" gränsen. Behöver verkligen träna men hinner inte eftersom maken inte ens orkar lyfta ett finger och separera bråkande barn. Känner mig bitter, ledsen och trött. Hoppas det vänder snart för oss båda två...