Såååå sorgligt

Efter att ha vikt tvätt bestämde jag mig idag att ta itu med att kolla igenom bebiskläderna vi har eftersom jag lovat en kompis som ska få en pojke efter 2 flickor att hon ska få kläder av mig. Trodde inte att det skulle kännas på det här viset men det gör ont i hjärtat att lämna bort kläderna. Vi ska inte ha mer barn och inte har jag plats att spara grejerna heller och det är ju jätte bra om de kommer till användning igen, allt var ju nytt eftersom vi inte hade någon att ärva efter. Men på något sätt känns det så definitivt, nästan som att man gör sig av med minnen. Hur ska jag kunna minnas hur liten han var om jag inte kan titta på de där ytte pytte plaggen som var för stora den första veckan?

Hjärtat skriker men hjärnan vet att det blir bra att göra plats för andra saker här hemma, jag vet inte ens vad jag skulle spara grejerna till liksom? Mamma hade sparat massor med kläder som vi hade när vi var små, men resår hade torkat och de hade blivit missfärgade så det fanns inte ett plagg som vi kunde använda. Det blir kanon att ev få se kläderna på ett annat gossebarn. Jag sparar tex säng mobilen istället, den kan finnas kvar så länge, kanske till och med tills dess barnen får barn.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0