När jag var till läkaren i onsdags hade vi bestämt att om något barn fortfarande sov skulle det få sova vidare och morfar skulle sedan ta hand om dem om de vaknade och maken skulle ju bara köra mig dit och sen komma hem igen. Inte helt oväntat var dottern vaken men sonen sov gott så vi åkte iväg och lät honom sova. När maken kom hem hörde och såg han sonen stå och trycka sig mot myggnätet vid balkongen och ropa "mummy where are you?" med ynklig röst. Han hade varit in och pratat med morfar men gick tydligen sedan ut och letade efter mig ändå. Nu vet jag att jag gör rätt som inte åker med till Sicilien, det vore ju helt själviskt att åka iväg och jag hinner åka iväg andra gånger i framtiden. Just nu känns det helt rätt att jag valt att inte åka.