- eller sorg i hjärtat...

Igår kom smset som vi inte ville ha...."morfar är mkt dålig, be mamma ringa". Det visar sig att morfars hjärta håller på att ge upp och att han har sagt farväl till sina döttrar. Förutom mamma såklart, som varit här. Mamma blev så klart ledsen men försökte resonera att han ju inte var så dålig när hon åkte att hon skulle ha ställt in resan och att hon ju inget kan göra härifrån så det bästa hon kan göra är att försöka att inte tänka på det hela.

Själv känner jag ångest över att vi aldrig kom iväg och träffade honom i påskas. Tänker att vi skulle ha försökt åka fastän vi kände oss lite små sjuka. Känner mig...dum kanske är rätt ord, för att jag nästan tyckte det var skönt att vi var lite sjuka och inte kunde komma iväg. Jag var nog rädd och feg, ville inte se morfar dålig. Klart att jag hade åkt om vi varit friska, men på något sätt kändes det skönt att slippa åka. Nu ångrar jag mig så klart men å andra sidan har jag ju sluppit se morfar dålig, kan minnas min friska starka morfar. Morfar vet ju iaf att jag försökte komma, att jag ville träffa honom.

På väg till flygplatsen skickade mamma sms till en av sina systrar och det var inget nytt iaf, hoppas han kan klara sig så mamma hinner komma ner, hon kommer ju naturligtvis vilja ta farväl hon med.