Ibland slår det mig hur blödig jag blivit sen jag fick barn. Minsta lilla kan få mig att börja gråta. I fredags fick vi så det sista nyhetsbrevet från skolan, sonens fröken hade skrivit om allt det barnen gjort under året och jag började gråta! Jag har kännt redan tidigare under veckan hur jag haft lite "oro" i magen över att skolan tar slut och igår kom jag så på varför. Hela sonens "skolgång" har varit lite ångestladdad för mig, var inte säker på om jag var redo att "lämna bort" honom och hela den balletten. Hans huvudlärare, Ms. T har varit fantastisk och hon har varit underbar med barnen och fått mig att känna trygghet i att lämna sonen i hennes händer, klart det känns konstigt att hon inte kommer vara hans lärarinna i höst. Jag tror säkert att lärarna i nursery är åtminstone nästan lika bra ;)  men jag kommer alltid sakna Ms. T. Hoppas hon jobbar kvar när dottern ska börja!