Idag har sonen varit till skolan själv igen, det verkar funka bra, idag sa han jippie när vi körde in på parkeringen. Han kämpade med tårarna vid avlämningen men följde snabbt med fröken till lekbordet (jag stannade till utom synhåll för honom och kollade upp). Fröken har båda dagarna kommenterat att han äter upp all maten jag skickar med, jag vet inte om det är en komplimang för att han får bra saker och äter bra eller om hon tycker att han har för lite mat med sig. Om hon säger något på tisdag igen ska jag faktiskt fråga. Jag vet ju att han inte har för lite med sig iom att vi äter ordentligt med mat så fort han kommer hem dvs kl 13 och så äter han ju frukost innan vi åker så ett litet mellanmål med frukt, babybel ost och lite kall pasta eller pannkaka eller liknande och så några majskrokar räcker gott och väl. Fröknarna sa även idag att han inte gråtit en skvätt och när jag hörde av lilla M´s mamma (hon som grät i fredags) hade de sagt till henne att M gråtit i 5 minuter så nu vet jag inte hur pass jag kan lita på dem. Klart de inte vill oroa en men om han gråtit borde de ju ha sagt det? Sagt som till M´s mamma, att det var i 5 minuter även om det var längre tid?

Medans gossen var på skolan passade jag och maken på att åka till banken för att reda upp livförsäkringsfrågan. Man måste ha livförsäkring som täcker banklånet för att man ska få det så vi skulle ta reda på vilka vi skulle ta försäkring med och kostnad och sånt. Det tog 1½ timme och dottern hann tröttna ur totalt och somnade i min famn.

På eftermiddagen vilade jag lite på soffan med sonen och slö tittade på skidskytte, sedan var vi och handlade mat. Blev jätte bråttom att få den klar för maken skulle hämta upp arkitekten för att åka och mäta ut precis vart vårt nya boende ligger för att kunna rita in det på en karta pga "banken kräver det för att få banklån", sabla byråkrati!

På kvällskvisten har jag nu städat trapphuset medans maken nattat barn, mer än en timme har gått så jag tror att han somnat med....bäst jag går och kikar