Igår när vi kom från skolan hörde jag puman skrika högt. Väl innanför dörren får jag beskedet av maken att hon vägrat äta och hon skriker alltså som vi torterar henne när mat komer i närheten. Jag tänker direkt att hon är förstoppad, försöker minnas när hon bajsat senast men kan inte komma på så jag antar att det inte var dagen före iaf. Naturligtvis har apoteken siesta och vi kan inget göra. Hon tittar oss hjälplös i ögonen och skriker så hon blir röd i ansiktet. Fruktansvärt att inget kunna göra när hon så tydligt ber om hjälp.  Hon hade svårt att slappna av och skrek nästan hela eftermiddagen. Kl 16 hängde maken sen på dörren när apoteket öppnade och köpte någon gele att spruta in för att hjälpa henne. Hon lyckades få ur sig lite med hjälp av detta och vi åkte hemåt och hon verkade må mycket bättre. Väl hemma fick hon lite gröt med katrinplommon, jag tänkte att det skulle sätta fart på magen men icke, hon blev jätte arg igen och skrek så där hysteriskt så vi gav ytterligare en dos gele. Nu blev resultatet lite bättre och hon badade sedan i badkaret med mig och sonen. Hon sov även hela natten och har varit sig själv idag. Skönt att se!