Besök på akuten...

I måndags hade sonen feber, troligtvis började det på eftermiddagen. När han vaknade efter vilan kändes han varm men vi var trodde det hade att göra med att han nyss sovit. På kvällen efter att maken nattat sonen kom han ut och sa att han trodde att sonen hade feber så vi skulle tempa honom ifall han vaknade. Det gjorde vi och han hade 39.8 grader, fick paracetamol och sov sedan gott. Tisdagen hade han fortfarande feber och vi gav paracetamol, men han var helt opåverkad och var sig själv med lek och bus. Maken jobbade på kvällen så jag var själv. Sonen fick sova i vår säng och under kvällen vaknade han ett par gånger så när dottern ätit sitt natt mål gick jag och la mig direkt, märkte då att sonen ibland skakade lite, nästan som frossa. Tänkte inte mer på det eftersom jag läst om tre dagarsfeber (som jag trodde var det han hade eftersom han inte hostade eller var täppt i näsan) och det stog att de kunde få feber kramper. Maken kom hem strax efter midnatt och jag berättade hur situationen var men vi var inte oroliga utan gick och la oss hos honom. Vid halv två vaknade jag av att sonen skakade, han vaknade själv och blev jätte rädd över att inte kunna kontrollera sin kropp. Sleeping sleeping hojtade han för han var ju jätte trött och ville bara sova. Min stackars gosse. Nu insåg jag att det här var ju riktiga feber kramper, med rätt korta mellanrum skakade/krampade han i både armar och ben. Det var jätte otäckt och han skrek och grät och klamrade sig fast i mig. Vi satte oss vid datorn och jag baddade med en blöt trasa för att kyla av honom lite. Passade på att läsa om feber kramper och vad man kan göra för att minska besvären. Upptäckte då att man rekomenderade att söka vård om detta hände för första gången så att man kunde utesluta att någon annan låg bakom krampen. Krampen kommer tydligen när febern stiger fort, så jag gissar att detta hände när effekten av den paracetamol han fick av mig på kvällen gick ur. Febern låg då på 40,8. Vi ringde akuten här på sjukhuset och de tyckte absolut att vi skulle komma in så maken och sonen fick bege sig iväg i det som nog var värsta regn och åskovädret sen innan sommaren. Som tur var gick det bra att ta sig till sjukhuset och på akuten behövde de inte vänta speciellt länge innan de fick träffa en trevlig läkare som konstaterade att sonen har någon sorts infektion i svalget och därav febern. Han gav ytterligare paracetamol (vi hade inte gett någon innan de åkte in för jag tänkte att de kanske skulle vilja ge något annat eller så och då vore det bra om han inte precis fått av oss) och ville vänta 2 timmar för att kolla att febern gått ner och så ville han ha urinprov vilket visade sig vara enklare sagt än gjort...Maken och sonen kom dock hem 2½ timme efter att de åkt in och vi fick vila en liten stund. Jag ska inte heller glömma att kommentera att när maken kom in i köket inatt när jag satt och försökte lugna sonen upptäckte att det röret som ska tömma vattnet från vår balkong hade geggat igen sig så vattnet rann inte ut utan bara steg och gick in i köket! Vattnet hade sedan dragit sig igenom hela köket och in vår skrub/walk in wardrobe! Inte direkt vad man vill hitta så där mitt inatten....Idag var maken tillbaka med urinprovet som vi lyckats få här hemma och det visade sig att han inte har någon mer infektion så vi fick klartecken att resa imorgon. Eftersom sonen inte verkar må dåligt (annat än när han krampade) så tänker vi åka utan att känna dåligt samvete. Infektionen smittar inte luftburet heller så vi kan vara helt lugna på den fronten med. Hoppas vi får det riktigt bra i Sverige!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0