Kära nån vilken dag....det började väl redan igår, på väg hem från mässan började batteri lampan lysa på bilen. Hur skulle jag nu ta mig till sjukhuset? Vi lyckades ordna så jag kunde åka med svärfar när han åkte till jobbet. Maken och sonen fick därmed sova lite längre och skulle sedan hämta mig och se om bilen "lagat sig själv" över natten. Jag kom till sjukhuset och de hade inte ens öppnat för att börja lämna ut kö lapparna. *suck*. Tänkte att det skulle i vanlig ordning bli oreda när de väl började släppa in, men det gick över förväntan och ingen som kom efter mig fick kötur före. Döm om min förvåning sedan när jag fick nummer 4! Vid receptionen såg jag även att de verkar ha bytt system och ger åtminstone lite olika tider för kölapparna var uppdelade i högar med olika startnummer för kl 8, 8.30, 9 osv. Hann knappt sätta mig ner i stolen och öppna upp min medtagna Mama heller innan de började ropa upp namn. Dröjde inte länge efter det innan även jag blev kallad ner i korridoren utanför rum nr 7. Som vanligt blir det lite oreda utanför rummen, och en tjej som kom efter mig skulle in i rum 6 och blev inkallad före mig, men jag var inte långt efter. Är det framsteg man kan se?!? Kl 8.50 var jag sedan klar med mitt besök efter att ha träffat en trevlig och glad läkare som glatt informerade mig om alla saker jag hade att fråga om. Allt väl med magen och bebisen förresten, ifall nån undrar  :)

Tyvärr hade inte bilen blivit något bättre men eftersom den startade kom maken och hämtade mig, efter att ha kört hem oss (mig o sonen) började han sin letan efter någon som kunde fixa bilen. Vårt bärgningsbolag skulle kunna fixa den, skulle vara klar antingen idag eller imorgon. Skönt! När vi vaknade efter siestan skulle maken ringa dem och se hur det gått. Arg som ett bi kom han och meddelade att de inte ens börjat titta på bilen. Det som ska fixas är tydligen inte heller bara att byta utan det är nån del som ska till en elektriker som ska laga, knappast kommer de kunna ha bilen klar imorgon heller...gaaahhhh. Nu måste vi försöka hitta hyrbil. De från komunen skulle ha kommit och hämtat den gamla acn oxå och när maken ringde dem sa de bara att de var förbi men hittade inte rätt hus :o Man tror ju inte att det är sant.

Nu ska vi försöka ta en lugn kväll, jag och maken framför tvn kanske med en milkshake i handen, jag känner mig aldeles utmattad över allt som gått på tok idag. Men vem vet..kanske vill bebis titta ut inatt nu när vi inte har nån bil ;)