...då blir det värre. Jag orkar inge mer motgångar just nu :( Mitt i städandet ringde det på dörren och trots att jag aldrig öppnar dörren gick jag ändå, vi väntar ju försenat paket med posten. Det var någon från rättsväsendet som skulle leverera papper till maken att han är kallad till jury tjänst...igen! Nu? När jag mår så himla dåligt och inte ens kan ta hand om mig själv? Hur ska vi klara oss, jag och sonen? De hittade honom igen, trots att hans föräldrar skrivit brev senast han blev kallad att det inte bor någon vid det namnet på den adressen. Nu har de alltså tagit sig tid att ta reda på vart han bor. Det passar väl aldrig att vara borta från familjen, att inte få bo hemma eller ens höra av sig till dem men nu är det väl värre än värst och jag orkar inte ens tänka tanken hur det ska gå för oss :S