Dr Pepper

Nu fick jag lite lugn och ro, sonen och maken for iväg till havet för att bada och dottern sover efter en ordentlig matning. Sitter framför datorn med en Dr Pepper och en Daim bit. Jag vet att jag skulle försöka gå ner i vikt efter förlossningen men man måste ju får lyxa till det när man nån enstaka gång får en liten stund av lugn och ro. Igår hade vi kompisar här så det blev lite sent, klockan var efter midnatt när jag väl kom i säng. Det var två arbetskollegor till maken och deras respektive, jätte trevligt! Den ena är gravid efter två missfall, vi hade misstänkt att hon var gravid eftersom hon inte flyger, men inte velat säga något utan tyckt att hon fick berätta när hon var redo för det. Igår fick vi alltså besked men tyvärr var det inte bara goda nyheter, hon hade varit på ett UL och de hade bara hittat en tom säck...förhoppningsvis finns det en bebis däri trots allt och de kanske bara inte såg den. Hon är i v 8 så det kan ju vara så. Har fått för mig att man ser sämre på UL än på VUL så jag hoppas för hennes skull. De har genomgått utredning pga missfallen och hennes kropp stöter bort även friska foster, båda missfallen har hänt i samma vecka och nu tar hon sprutor av något slag för att kroppen inte ska stöta bort fostret. Jag tycker de har haft nog med bekymmer, inte ska det nu behöva vara en tom fostersäck? Det har tagit så himla lång tid för dem sedan första missfallet, med utredning och väntan på provsvar. Tråkigt värre, speciellt när "alla" runtomkring är gravida eller fått barn. Hon var gravid och hade BF ung samtidigt som en annan kompis och kollega och deras dotter fyllde 1 den sjätte...Det andra paret som var här fick en son en knapp månad före dottern föddes och gud vad stor och stadig han är! Har svårt att tro att dottern kommer vara så stadig om bara 3 veckor! Trots att jag vet hur fort det går känns det overkligt. Imorgon ska vi försöka ta oss iväg och väga dottern, det har gått 2 veckor sedan senast och jag hade ju tänkt väga med 2 veckors mellanrum åtminstone tills hon passerar 4kg gränsen.

Nu gnyr hon till där i soffan där hon sover, det är bäst att jag går in.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Pupa

hemma mamma med två barn, svenska men bor i Dubai, celiaki och leversjukdom (AIH).

RSS 2.0