Aldeles nyss "fyllde" dottern 4 veckor. Tänk vad fort tiden ändå går. Det känns som hon varit hos oss längre än så. Hon forsätter än så länge att vara ett "lätt" barn. Visst vaknar hon på nätterna och vill ha mat men det är oftast inga problem att få henne att sova igen. Största  problemen just nu är väl först och främst att den himla mjölkstockningen inte vill ge med sig. Det känns så himla uppgivet, inatt hade jag feber igen och orkade inte ens pumpa, sov som en stock som i ett töcken. Absolut inte trevligt. Detta gör att det känns ännu mer "lockande" att sluta pumpa och bara ge ersättning istället. Jag känner ju redan att jag känner mig väldigt stressad över pumpandet och att hinna med båda barnen, trots att jag har mamma här fortfarande. Det måste ju faktiskt vara bättre att känna att man har tid och ork att hinna med att underhålla barnen än att dottern får bröstmjölk? Nu har hon ju iaf fått det i 4 veckor och så vitt jag har förstått så är det allra viktigast fram tills dess. Det finns massor med mjölk i frysen oxå så hon kan få ersättningen blandad med bröstmjölk ett tag till.Pumpa måste jag ju göra när jag vaknar på morgonen, sedan vid lunch, nästa efter eftermiddagsvilan och sen en gång till vid nattningen och så 2 gånger nattetid. Detta gör ju att jag inte har "tid" att ge sonen frukost, dottern behöver flaskan oxå, vid lunch behöver vi alla äta igen sedan behöver sonen hjälp att somna och jag är helt utmattad själv, det är väl på eftermiddagen jag har bäst "tid" att pumpa för på kvällen behöver sonen nattas och det sammanfaller ju nästan varje gång med pumpningen och så fort sonen somnat (helst tidigare ;)) önskar man ju få sova själv. Vi får väl se hur det blir, det svänger hur jag vill göra, ibland känner jag jätte dåligt samvete om jag inte orkar pumpa mer och ibland känner jag att det är det rätta.